Magnus Erikssons land si ag 136 SdniL B 28. FI. 10 handlar oiii fördelning av ållonbelet i byns goinen.sainma skog, d.v.s. bur många .svin var bonde efter sin andel i byn hade rätt att släppa ut i skogen. 72. Sålunda efter vars oeb en andel i byn. 78. »Efter som det är stadgat», fsv. sum Inkf ör, d.v.s. så som det är bestämt, efter som var oeb en bar rätt efter storleken av sin jord. 74. »Efter som byamännen värdesätta den»: KrL bar i stället »efter mätismäns Jfr ovan fl. 3 pr. ord». 7,'). »llemulsman», d.v.s. någon som bar givit honom lov. 76. Fl. 11 bygger på VmL B 7 i)r. UL B 7 och SdmL B 15: 1 ba delvis andra regler. Dessa lagar låta ållonskogsägarna taga det bästa av de svin, som ba kommit in på skogen, »oeb de må ;iga det oeb njuta det väl» (FLi. 77. »Laga lösen»: detsamma som »laga gäld», se fl. 8: 1. 78. Fl. 11 bar i KrL B 12 blivit mycket omarbetad: »Xu löpa svin mellan skogar; då tillsäge skogsägaren svinägaren en gång. oeb ännu en gång, att ban skall laga vara på sina svin, ocli ban skall intet böta. såvida skogen icke är fördelad. Komma de åter tredje gången, må ban taga in dem med två vittnen. .Sedan tillsäge ban lagligen svinägaren. Oeb båda skola då utse tre bofasta män var, grannar oeb närgrannar. Dessa sex skola sedan granska skogsägarens skada oeb den andres förmån på sina svin: oeb de fastställe sedan skogslega dem emellan, så som rättvist är. Därmed skola de låta sig niija, \ are sig de skola gå k\ar eller tagas bort. Bliva svinen dödade, slagna eller jiå annat sätt intagna eller illa hanterade, skall bölas oeb återgäldas så som i lagen stadgas om andra kreatur. § 1. Xu ligga deras skogar så tillsammans, att svin må löpa med svin, då tage ingen från en annan, om ban ej genom hägnad avskiljer sin skog, doek så att envar göue den andre rätt. efter som han äger del i skogen oeb sex miin viirdera dem emellan.» Dessa stadganden gå icke tillbaka på någon av landskapslagarna. »Xärgranne»: se not 51. 7‘). Fl. 12 =KrL B 13. Till grund för fl. 12 pr ligger VmL B 8: 1—2. UL B 9: 1 bar i huvudsak med VmL likalydande text, men att VmL bar legat till grund för MEL framgår därav, att de från åbuL i MEL upptagna orden »utan kör (iver en oskuren åker eller över ax, som ej ha blivit sammanplockade» ieke finnas i UL. 80. »Där axen ieke äro lagda åt sidan», fsv. iiiir . . . oo.ro/a<;i aker-, andra bs u.r oläsin »ieke plockade ax» (så även KrLU 80 a. ».\ngslotter», fsv. deehlir. Ragvald Ingemundsson: »peeias». 81. »Vägled äga alla. som bo i byn», fsv. Farlip ägha olle pc i hy hijggiu. d.v.s. de rå om oeb skola därför gemensamt svara för dem. .Ifr not 85. Farlip n. led Käppning) i gärdesgård för genomfart. 82. ».Skadegörare», fsv. spiall n., egentl. 'skada’. 82 a. VmL: 12 mäns ed. 83. Fl. 13=KrL B 14. De tre första meningarna ba ej motsvarighet i landskapslagarna. I övrigt går fl. 13 pr oeb 13: 1—2 tillbaka på Vml. B 8: 3—4, fl. 13; .3 4 på \’mL B 9 oeb fl. 13: 5 på VmL B 10. VmL B 8: 3—4 går i sin Inr till .st(“)rre delen tillbaka på UL B 9: 2—3. V'ml^ B 9 på UL B 10 pr och 10: 2, oeb VmL B 10 på UL B 10:1. 84. Meningen »Ingen må skära torv ... saknas i KrL. Den utgör också endast en upprepning av vad som förut är sagt. »Byamål» ifsv. hiiamnl) är sålunda bär detsamma som i flockens början »laga skifte» ifsv. layhn skipt).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=