Magnus Erikssons landslag 134 tvist oin skiula |)å finuul av l)ristl'älliga ijär<tesf»år(tar: syn av f’rannania i l)yn (8 iiiäni, syn av näiniul lian sovknen 1(5 inänl. syn från häradstinget (12 män). — Oin syn se även fl. 21:4. 48. ri. 8 (KrL H hl på griimlval av \’ml. R 5:2. men med vissa uteslutningar oeh iiven andra iindringar. Påfallande iir att kravet på 12 miins ed har nedsatts till krav på 6 mäns ed oeh att kravet j>å 3 miins ed har nedsatts till krav på egen ed. L L:s regler (B 1—4) ha legat till grund för VmL, men flera olikheter finnas mellan de håda lagarna. Olikheterna mellan UL och VmL och mellan \hnL och MEL i fråga om de ämnen, som behandlas i MEL B 7, utvisa att dessa regler ha tilldragit sig stort intresse. 49. »Böter för betning», fsv. ätiohöter. d.v.s. böter för skada, som kreatur gör genom att heta i åker eller äng; till ätia komma att äta (till äfn äta); jfr beta {hette) beta. egentl. komma att bita’ (till bita. bet). »Böter» hetyder jiå detta ställe endast vederlag för skadan, enligt gode mäns värdering, icke något straff därutöver. 50. »Utan att riittegång har ^iickts». fsv. at a.'iotto. — »Böter för betning» var hyamiinnens ensak och sålunda också tre örar ( jfr ovan fl. (5:2, sista menineni. 51. Det framgår klart av sammanhanget, när ett »han» betecknar den som lidit skadan eller den som vållat skadan genom ogill gärdesgård. — .Senare delen av fl. 8 Iir (».Vila höter för lietning ... i tre lotter») har blivit ändrad i KrL på följande sätt: »Vill han ej liimna ut höter för hetuing och utan att riittegång har viickts laga sina gärdesgårdar, då skall målsäganden med fyra grannar eller närgrannar mäta all skadan, och han söke sedan ut på nästa lagting liöter för betning och ersiittning för skadan till kiiranden ensamt och därutöver tre marker till treskifte.» Niirgranne», fsv. naf/ranni m. niira (men ej niirmaste) granne. 52. »Eörut», nämligen i fl. 8 jir. 53. Meningen torde vara, fastän icke klart uttryckt, att för hiistar. ston och svin skall betalas samma laga gäld som för nötkreatur. 54. »Vådaliot». d.v.s. (5 örar. Bestämmelsen är en upprepning av vad som har sagts förut. Den har därför uteslutits i KrL, som i stället för meningen »Kan han gå vådaed . . . tre marker» har följande: »Kan han ej gå vådaetl, återgälde han gärdesgården och därutöver tre marker.» 55. ».\vtäkt», fsv. aftäkt f.. till verbet taka af taga ifrån; jfr i det föregående: »då tage man från honom hans yxa eller annan sak till vittnesbörd (fsv. vitne).^ .Ifr not 11(5. — El. 8:4 stadgar viil i huvudsak för samma missgärning som i det föregående fl. 8: 2. Men u])|)repningen. i den mån det iir en sådan, finns redan i l'L. 5(5. »På Helga torsdag», d.v.s. Kristi himmelfärdsdag. KrL har i stället: »På Valhorgsmässodag». den 1 maj. — .Ur UL B 6: 3 »En månad efter påsk skola giirdesgårdar vara ujipsatta kring ängarna»; VmL B 5:5 »Sju dygn efter Valhorgsmässan skola gärdesgårdar vara upjisatta kring ängarna»; HL B 5 »Omkring åkrar och ängar skola gärdesgårdarna vara hållfasta och fullgoda sju dygn före Botulvsmässan» (den 17 juni). Orden kring ängarna» i förlagan lUL. VmL) ha sålunda strukits i MEL; diirigenom har denna lag fått två olika terminer för giirdesgårdarnas iordningstiillande kring åkrarna om våren. Den andra ingår i fl. 7 pr »Så snart man har harvat inom hiignaden. skola giirdesgårdarna vara gilla och i gott stånd» (likaså UL B (5 ])r. \’mL B 5 pr). A'ad tidpunkten hetriiffar. överensstiimmer MEL med giitalagarna: OgL B 14 pr »Nu skola alla giirdesgårdar vara i stånd fiire Helga torsdag»: \’gL 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=