Byggnitigabalkcii 131 upp på Ivå nuMiiiiftar: »\'ar och cn som vill stänga till allmän viig och lägga ut cn annan nv. han skall liirst 1'ara till tinget och taga dom på att han tår flytta viigcn från det ställe, där den förut har legat. Han skall lägga den i)å sin egen jord, lika gen och lika god som den finut har legat. Var och en som ej gör så. utan river ui)p gamla vägar och ganda grindplatser och ej har dom ])å att han får göra det, höte tre marker, och vägen skall ligga, där den har varit förut.» lö. Om vägar och hroar se fl. ‘27:1, om gärdesgårdar fl. 7; jfr också om diken fl. ö: 2, ö. —Orden »för gärdesgårdar» saknas i KrL. — 1 KrL tidja närmast (som floek B 8) hestämmelser om vägar och hroar ( =MEL B 27). Det är tydligen samhandet med innehållet i fl. 2. som har föranlett denna omflyttning i texten. Den för sedan med sig en förskjutning av ordningen f(”)r alla de följande flockarna, så att MIH, B svarar mot KrL B 4 o.s.v. 14. Fl. .‘l (=^KrL B 4) efter A'mL B 1; 1—2. FL har samma text. med undanlag av alt sista meningen saknas. Lä. »Tomt skall man hörja efter hyamål». fsv. Tomjtt a lii/rids (i/ifcr hi/dindlc, d.v.s. med tomten skall finilelningen efter hyamål hiirja. Så även i l’L och VmL. Bagvald: »Divisio fundi incipiat a mensura ville». Flera hs ha emellertid, liksom hs B av l'L och KrL. hri/tds. d.v.s. hrvlas sönder, delas. K). »Idler penningland och örtugland. öresland och markland. efter attungsland och halv atlung»: efter jordens uppskattning i markland lined liigre enheter), d:ir sådan fiu ekommer ( i Svealandskajien), eller i attungar (och delar ilärav), ilär sådan viirdesätlning giiller li Östgida lagsaga). Dessa jordvärderingar få sålunda fortfarande tillämpas, där de fiirut ha gällt. De heröras ej av skiftet; tvärtom äro de grundvalen för den utliiggning av tomterna, som ingick i solskiftet. Alla i hyn visste, vad var och en ;igde, och vad som sålunda var liyamål. Diir andelslal saknades, hestiinnles under senare århundraden andelarna genom uppskattning av vad gårdarna faktiskt hesutto i hyn, »efter innehavet». Troligen var förhållandet detsamma, redan då MFL tillkom. —Ortlen »efter penningland . . . markland» saknas i hs (och flera andra hs). Detta iir anmiirkningsviirt, eftersom de ftirekomma i IT,, kiillan för MIT, i denna flock. .Ifr nedan fl. 10. -- Om den helydelsefulla marklandsindelningen se (i. Hafström, Letlung och marklandsindelning (1040). 17. ,Så idlryckligt som möjligt framhålles här, alt varje honde i hyn hade fidl iiganderält till sin lott. Någon kollektivism var det icke fråga om i de medeltida svenska hyarna. 1<S. »\’;icka krav om skifte av hy», fsv. hy til jdmföris dela: iainföri n. jämn. rättvis delning lat’ tomter och ägor efter hyamål), till verhet idwförd göra jämn. lika god, jämka. Ftlryckel översältes av Bagvald: »agere ad etpiaiulum jtorcionem unicui- (jue compossessori dehitam». 10. I KrL lillägges: »Om ingen äger en fjärdedel i Ityn, har den rätt alt kräva skifte, som väcker rättegång och lider skadan.» Detta var en rätt väsentlig ändring till tie mindre jttrilägarnas förmån. Förmtttlligen var avsikten att ])åskyntla iivergången till solskiftc. 20. »Den skall råtla för läget i hyn, som iiger mest i hyn», fsv. I>cii a läyhrc i hy rdfxi, sum uidsf dyher i hy. Detta var ujipenharligen en mycket viktig hestiimmelse. Den som ägde mest i hyn fick alltså Itestämma, hur tomterna skulle ligga i förhållaiule till varandra, och tliirigenom iiven :igt)lt)llernas ttrdning i åkrar och iingar. 21. ».Sakliisa», fsv. .sdklöse. d.v.s. fria från klamler. Om ingen jortlägare i hyn
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=