Magnus Erikssons landslag 130 j)löjt. Rafjvald Ingemiindsson: »arare et seminare». Man skall sålunda plöja och så som vanligt; jorden får ieke ligga ohrukad. Det nnderförslås soin självklart, att envar skall skörda det som han har sått. Men sedan skall det nya skiftet gälla fullt ut. Oeh det är åverkan att nu hruka jord efter det gamla skiftet. —.Ifr ÖgL B 1: ‘J; De skola så sin vårsäd i gamla skiftet oeh plöja träda i det nya.» 4. »Då skall bötas för åverkan, i varje särskilt fall efter hrottets art»: för olika slag av åverkan, för vart oeh ett »efter sitt hrott». d.v.s. allt efter åverkans heskaffenhet av ett svårare eller lindrigare hrott. »Åverkan», fsv. avärkan f. egentligen arbete i)å ngt', vanligen om ett arbete utan lov eller rätt. Ordet »åverkan» i en annan betydelse i fl. 26:3 (med not 198). .■). »Då tvingar en fjärdedel en annan fjärdedel till skifte», fsv. f)a kiimbcr fiärl)un(jer fiär}nin(je til skiptis. De konditionala satserna i början (»Om bönder vilja bygga en hy . . .») ha dubbel anknytning, dels till det närmast följande: då skall envar så sin träda», dels (och framför allti till bestämmelsen »då tvingar en fjärdedel en annan fjärdedel till skifte». Därmed anges det avgörande villkoret för att ett skifte skall komma till stånd. Meningen »Brukar någon jord . . . efter brottets art» iir ett parentetiskt inskott, ett tilliigg till det niirmast föregående. 6. »Till ny delning», fsv. til iäinfnris: De olika gårdarnas jordinnehav skall jämföras med deras andel i hyn. så att jämkning och en rättvis fördelning av ägorna åstadkommes. Framställningen går sedan in på ett sidospår: om vägar. Det blir en ny parentes. Först i fl. 3: 1 anknytes på nytt till huvudtanken: Om en by ligger i fornskifte, då kan den som iiger ’O av byn tvinga de övriga till ny delning. Men om byn ligger i rätt solskifte, fordras alla jordägarnas samtycke. 7. »Råmärken för tomter», fsv. toinpta ra: ett i varje hörn av det fyrkantiga tomtområdet. »Råmärken för farväg», fsv. farväx ra: fö>r ntfartsväg från hyn. så att det fanns fri utfart från alla gårdarna. Då tomtrå sättes ned, skola alla jordägarna i byn vara tillstädes (fl. 22:2). 8. »Bunden genom bygata», fsv. i/ata bundin. Ragvald: »de viis provisus". FL: täbundin (hs F gatin'biindcnn). 8a. »Den vägen skall vara tio alnar bred»: enligt fl. 27: 1 skall landsväg och tingsväg, d.v.s. allmän väg, vara 10 alnar bred. Att vägen genom byns åkermark skall vara 10 alnar breil. upprepas i fl. 6 pr. .\vgärdaby skall hava fri väg. 10 alnar bred (fl. 30). 9. »Fn allmän väg skall leda till varje by, och en därifrån», fsv. En skils alinanna vägher til bg liaars ok annar fraan. Meningen med det något dunkla stadgandet torde vara, att det räcker mctl en allmän väg, 10 alnar bred, för färd till och från byn. Tillfartsväg och ntfartsväg kunde givetvis vara densamma.\’em som skulle bygga väg utsiigcs icke; men för att det skulle bli mer iin två viigar fordrades att byamiinnen voro ense därom. litt alternati\ beröres i fl. 1:3: farviigen går tviirs igenom byn, så att tomterna ligga på ömse sidor om bygatan. Men detta torde ej ha varit det vaidiga, som avses i fl. 1: 1. 10. »Ej skola alla göra en väg trång», fsv. ei magho idle en prängia. Också de mindre byarna skola hålla farväg, så att ej alla trängas på de störres. 11. b"!. 2 är hiimtad från \'mL B 1 pr (jfr FL B 1 pr, DI> B 211. Med fl. 2 jir jfr fl. 4: 2. 12. Den mycket trassliga meningshildningen i MEL (och VmLl. med en inskjuten parentes framför eftersatsen. har i KrL förbättrats genom att stadgandet har delats
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=