Byggni 11 gabal ken 129 n. 27), j^ärdcsgård, varggård, nät, man kan också l)ygga tcirt; inan kan liygga l»ro hjonclag; det är Iictydelsen 'odla. lirnka’, soin här ligger till grund, under det alt betydelsen ’bo, belio' belt är borta ur medvetandet. Till verbet byggin böra t^å verbalsubslantiv, dels ett äldre (med urn. suffix bgg}) f. bosättning ocb odling, bebott ocb odlat område, bebyggt laiul, bygil (lands-, skogsbygd m.fl.), dels isl. fno. bggging, fsv. bggning f. boende, bygd; ordning, inrättning; njipförande av bus o.dyl., byggnad. (Ordet bgggmid är icke belagt i de nordiska fornspråken.) Verbet bgggia är ett speciellt nordiskt ord; det är etymologiskt besläktat med det starka verbet bo Igot. banan, ty. baucn, lat. fui jag bar varit o.s.v.). Detta är ursprungligen intransitivt ’bo, vara bosatt'; men genom sammansättning med prefix kunde det (jämte belydelsevarialionl få jierfektiv ocb transitiv funktion. 1 nordiska språk ba prefixen förlitterärt föirsvimnit genom synkope; isl. biia, fsv. boa kan därför också betyda ’ordna, inrätta, tillrusla' o.dyl. Särskilt vanligt är jiart. isl. buinn, fsv. boiii färdig, reilo. Till verbet boa böra substantiven bondi m. (eg. pres. jiart.) boende, bofast man. jordbrukare, bonde, ocb bgr m. by (egentl. 'bosättning, boplats’). De båda orden kt)rrespondera med varandra, icke minst bär i lagarnas byggningabalkar. liondi (j)!. bönder), om de jordägande inbyggarna i en by. Jfr också bo- som förled i sammansättningar; boland al fiitta verl>a »bebott (bebyggt) land skall delta varda» (tiiitasagan), bönder ok allir bokarlar »bönder ocb alla bofasta män» (VgL I); detta bo- är å ena sidan iilentiskt med nominalstammen bo n. (urgerm. *böa-), å antlra sidan med verbalslammen i presens ocb i inf. boa (urgerm. *böa-na-]. — Sannolikt bar belydelseutvecklingen bos byggia varit likartad ocb parallell med den bos bo; ursprungligen alltså 'bo. bebo’; övriga betydelser torde sammanhänga med prefigering. lio ocb bygga ba med andra ord varit synonymer; formellt är bygga en variantbildning till bo. Innebörden i de båda verben är sålunda såväl ’vara bosatt’ som ■))ruka jorden'. »Om bönder vilja bygga en by på nytt» kan naturligtvis rent formellt avse anläggning av ny by. Men sannolikare är innebörden: om bönderna i en redan beslående by, en gammal by, vilja genomföra nytt skifte [byggia by af nyo], med reglering av tomter ocb ägor efter byamål. I så fall kunde tiinkas två olika nu')jligbeter: 1) byn låg i Iiainbre ok forne skipt, 2) byn låg redan i rätt solskifte (jfr fl. 3: 1). 2. »Kller om den ligger i bammar ocb fornskifte», fsv. ällä ligger han i Iiainbre ok forne skipt. Formellt kunna de båda försatserna uppfattas som alternativ: å ena sidan skulle det vara fråga om anläggning av en ny by, å den andra om nyordning av en redan bestående, i fornskifte liggande by. I verkligheten torde det förra fallet vara rent teoretiskt, ocb de båda satserna avse i realiteten samma sak: om bön¬ derna i en by, som ligger »i bammar ocb fornskifte» vilja göra skifte, med reglering av tomter ocb ägor efter byamål. — »Hammar ocb fornskifte» står sålunda i motsals till »nytt skifte», d.v.s. solskifte. Det lämnas varken bär eller i lamlskapslagarna någon beskrivning av hur fornskiftet var beskaffat. Ragvald Ingemundsson lämnar satsen oöversall. — Om innebörden av uttrycket i hambri ok i forni skipt se senast G. Ilafslröm, Ilamarskipl (i: Rätlsbisloriska studier, Bd 1, 1051, s. 104 f.). Land ocb lag (1059). s. 72 f.; G. Lindgren i Rig 1051, s. 135 f. ocb G. Hafström i Rig 1955, s. 02 f.; K. .Svärdslröm, \T»slergötlands runinskrifter (1058), s. 9; artiklarna Fornskifte ocb llammarskifte i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. 3. Det förntsättes, att nytt skifte skall ske under sommaren. Därför var det nödvändigt med stadgandet, alt »envar skall så sin träda», d.v.s. den jord som ban bar 0
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=