Mag)i u s, Erikssons landslag 128 roniterna skiille ha cmi rektangulär lorin; sii kunde de lättast jämföras ined varandra oeti vara ett idtryek för hyamål. Ragvald Ingemundsson återger i sin latinska översättning av MICL ordet solskifte med »divisio (jnadrata» ifyrkantig tlelning) eller »divisio ade(|nata et quailrata». Förmodligen har man utgått från en sådan ideell plan för lomlmarken. Men ej alltid — eller kanske rent av sällan — tilläto de topografiska förhållaiulena på platsen en sådan enkel uppdelning. Därav följde, att man måste hestämma om »fyllnader», d.v.s. ersättning för oduglig eller olämplig tomtmark; stadgandena härom (fl. 4: li ha säkerligen kommit till rik anviindning. Några hestämda mått för tomterna föreskrivas ieke; det var endast det r e 1 a t i v a storleksförhållandet gårdarna emellan, som var av vikt. Här kunde förmodligen de mindre jorilägarnas hehov av tillräckligt utrymme för sina hns göra sig gällande. Alla tomter skulle löpa nt till vägen (fl. 4:3). Ingen fick stängas inne genom grannarnas hus eller gärdesgårdar. Av fl. 4:5 synes framgå, att tomtområdet i den nyordnade hyn i allmiinhet låg kvar {)å samma stiille som förut. Det kunde dock bli omfördelning a\’ tomterna eller jämkning mellan dem, med rivning eller flyttning av hus och u|)pfi‘)randc av nya. För detta fastställdes en titl av tre år. 3. »Tomt är åkers moder» (fl. 5). Detta var säkerligen en i praktiken ntomordentligt viktig regel och solskiftels kiirna. Hade man kommit överens om tomterna, följde det övriga i viss mån av sig sjiilvt. Tomternas storlek och inbördes l;ige i förhållaiule till varandra var bestämmande vid delningen av iigorna: »Då skall man liigga åker efter tomt . . . .\kcr skall råda för äng, ängsteg för skogsteg, skogsteg för rörteg, rörteg id i vattnet. \'attnet skall skifta notvarpen.» Råmärken sattes ul såväl kring tomtmarken {fiiira tompt(ir<t fl. 1 jnd som mellan tomterna i hyn och tegarna i åkern (fl. 6 pr). Hurudana råmärkena skidle vara. stadgas i fl. 22 pr. I DL B 19: 1 finns en intressant bestämmelse om kontroll av råmärkena: »Den som hor norrut i hyn. han skall råda fiir tomtrån söderut i hyn; den som hor söderut i hyn, han skall råda för tomtrån norrut; den som hor västerut i hyn, han skall råda för tomtrån österut; den som bor österut i hyn, han skall råda för tomtrån västerut.» På detta sätt skulle ingen falla för frestelsen att till sin egen fördel röra vid tomtrårna. För övrigt hänvisas såväl i fråga om allmänna regler som om vissa detaljer till kommentaren i de olika landskapslagarna, främst UL. »Om bönder vilja bygga en hy på nytt», fsv. Uilia bönder bij af ni/io bi/ggia. Fsv. bgggia {bggf)c] hetyder dels ’bo, bebo', dels 'odla, hrnka (jord); ordna, inrätta, bereda (hus, v:ig. bro o.dyR; bygga (hus. kyrka o.s.v.i. bebygga, förse med byggnader'. Båda huvudhetydelserna äro mycket gamla; vilkendera som är äldst saknar tlärför betydelse för orilets anvämlning i landskai)slagarna och MFL. Båda fcirekomma i otvetydiga sammanhang. Ofta inneslutas båda betydelserna i de konkreta fallen. .Mycket up()lysande är ordets bruk i fl. 24: 3. Ängin ma bgggia a häräz almänningum: det är omöjligt att bara 'vara bosatt’ ute på allmänningen; man måste för sitt uppehälle ta upp nyodling av jord. Likaså fl. 30 pr .Vu kan ng bg bgggias af gamblum. »Byggd hy» i fsv. bggftcr bg\ står i motsats till öfyebg, hy som ligger obebodd och ohridvad (fl. 21:3L Konungen kan låta »bygga sina borgar eller L;ppsala öd». d.v.s. förse sina fasta hus eller gårdar med nya hvggnader (Kg 5:0). Ordet bgggia kan även hridvas mer eller mindre över1. Fl. 1 är hämtad från UL B 1 pr (VmL B 1 pr).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=