Magnus Erikssons landsi ag göra, har rätt att vädja till landssyn. Häradet skall sätta ut tolv marker och synemännen tolv, till treskifte, så som förut är sagt och landssyn skall avgöra dem emellan, så som alla andra jordatvister, och det skall stå fast, som den gör. § 1. Nu får ingen fara eller fika i annans allmänning,^* ’ varken i skogar eller i vatten, utan att han blir skyldig till laga böter, om han ej har fått lov eller legoavtal. § 2. Ligger en allmänning oröjd eller utan broar, då skall hela häradet röja och bygga broar, eller ock böte det laga böter, envar efter sin ägolott.^*^ § 3. Ingen får göra nyodling på härads allmänningar utan lov av häradet eller häradshövdingen.^*^ Omnågon odlar på häradsallmänning, skall han svara för broar så långt och vida somhans intaga går. Det skall vara hans intaga, som han har omslutit med gärdesgårdar, och han skall därav giva häradet avgäld, så som de komma överens.^*’’ På samma sätt skall vara omlandsallmänning somomhäradsallmänning, och man skall då taga lov av land och lagman. § 4. Alla häradets avgälder skola gäldas på Sankt Franciscus’ dag närmast efter Mikaelsmässan,^* * och landskapets avgälder vid Sankt Dionysius’ dag.’*^* På dessa dagar före envar sina utskylder till landskap eller härad till den plats, som av ålder är utsedd därtill. Om någon sitter kvar med utskylder till landskap eller härad och icke gäldar dem, efter de dagar, som nu äro nämnda, då skall häradshövdingen utse sex män med sig och rida hem till honom och utmäta utskylderna till häradet eller landskapet, och penning på penning.’*’* Av dessa sakören tage landskapet eller häradet hälften och häradshövdingen hälften för sin möda. Underlåter han ännu ett år, vare samma lag.”"'’ Tredskas han och underlåter ett tredje år, har han förverkat sitt arbete och sin nyodling, och lagmannen eller häradshövdingen har rätt att upplåta denna jord, och dock med landskapets eller häradets samtycke.’^’ Ingen har rätt att vräka den som bor på landskaps eller härads allmänning, så länge han gör rätt för sig, och ej heller hans arvingar, om de göra rätt för sig.”'" § 5. Om fattigdom drabbar den som bor på landskaps eller härads allmänning, så att han ej förmår fullgöra sina utskylder, eller om han lägger det alldeles öde på grund av stor och verklig nöd, förmår han året därpå bättra sig gottgöra den avrad somåterstod, då har ingen rätt att vräka honom. 114 17L’ 182a och vidmakthålla gården och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=