Magnus Erikssons landslag XX. Huru gäld efter död man skall gäldas. Dör en man och är gäld efter honom, då skall gälden gäldas av hans oskiftade bo, och arvingarna skola taga det som är kvar. Finns ej mera egendom än gälden är, då skall den återgäldas därmed. Räcker ej egendomen till, då är det svårt att taga penningar, där inga finnas, och arvingarna vare fria från ansvar. Och ingen have rätt att skifta något arv, förr än all gäld är gulden, som han hade att gälda.Räcker ej egendomen till att fullt återgälda, då falle bort av all gäld, lika mycket av mark som av mark.^‘ 64 XXL Om danaarv. Nu dör en man, som ej har arvinge efter sig inomriket. Kommer rätt arvinge inomnatt och år med brev och säkra kännetecken, att han är hans rätte arvinge, då tage han hans arv.^*^ Kommer han ej inom natt och år, då tage konungen hans arv, vare sig det är jord eller lösöre; detta kallas danaarv."^’ Omjord hade givits åt honom, tage den jorden, som har givit den. ’^ § 1. Om det är inländsk man och man känner hans arvinge, då skall arvet stå kvar, till dess att han kommer, som skall ärva. Om man ej känner hans arvinge och bud ej kommer från honom eller säker kunskap, var han är, och ej heller han själv inomnatt och år, då ärver konungen hälften, och hälften låte man giva för hans själ.'’“
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=