Magnus Erikssons landsi ag XX. Huru bonde får byta bort sin hustrus egendom. Nu får ej bonde byta bort sin hustrus jord, vare sig de hava barn med varandra eller ej, utan med hustruns samtycke och hennes arvingars. Och han byte till bättre och ej till sämre. 46 XXL Nu äro fader och moder döda, vem som då skall vara barnens målsman. Nu äro fader och moder döda; då skall den som är mest närskyld, såsom förut är sagt i fråga om giftermål,'^ råda för barnen och barnens egendom. Och envar som har barns egendom om hand, utomfader och moder, han skall vart år göra räkenskap därför för närmaste fränder.'^ XXII. Om den som är barnens målsman ej är därtill fallen. Nu är den som skall förestå föga vetande eller alltför gammal, vanför eller barnens vederdeloman, då skola deras fränder fara till tinget och taga dom. Finns det vara sant, då skall den råda därför, som förmår och kan och väl vill, av de därnäst mest närskylda fränderna.'*’ XXIII. Nu dör bonde utan barn, och hustrun säger sig vara havande. Dör bonde och finns ej barn efter honom, kommer den till gården, somvill skifta och råda för arvet, svarar då hustrun, som sitter i boet: »Jag är med barn och börd efter min man», då skall egendomen synas och lämnas i oväldiga mäns händer,'^ och dock råde husfrun för sitt underhåll. Då skall hon hava en tid av sex månader. Synes då på henne, att hon är havande, då skall ytterligare utsättas för henne fyra månader. Födes barnet inom tio månader och får det kristendom,'^ då tager det arv. Födes det senare, då må det ej taga arv. Husfrun lämne sedan åter, vad hon har förbrukat av egendomen. § 1. Nu säger hon, att hon har varit med barn och att fostret förgicks; då skall hon styrka det med två kvinnors vittnesmål och tolv mäns ed. Brister hon åt eden, gälde hon åter underhållet. Kan hon gå eden, vare hon saklös för underhållet, och dock lika fullt skild från arvet.'*'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=