Magnus Erikssons landslag XII.Om någon giver hemföljd med sin son eller sin dotter. Nu gifter en man sin son eller sin dotter och giver hemföljd med dem, jord eller lösöre. ” Han må hava det, så länge den lever, som gav honomdet. Då denne är död, bäre han det åter, med svuren ed, till skifte mellan dem som äro rätta arvingar därtill. ’^ § 1. Giver änka hemföljd bland sina barn, vare samma lag. 44 XIII.Om någon tvistar om hemföljd med den som gav. Tvista de om hemföljden, den som gav och den som fick, och står den inne hos giftomannen, då har han rätt att lämna ut så mycket som han vill med tolv mäns ed och att säga: »Detta gav jag dig och ej mera, och det har du fått.» CO XIV.Nu klandras dens hemföljd, som har givit. Nu har den som fick hemföljd tagit emot, och det klandras för honom och säges ej vara givet. Då har han rätt att styrka med tolv mäns ed, att detta blev honom lovat på fästningsstämman och givet på giftermålskvällen. Två av dessa tolv skola bära vittne och tillika stå uti eden.''^ XV.Nu dör bonde från sin hustru; vem som skall hava vård om barnens egendom. Nu bor hustru med sin man, och de avla barn med varandra. Dör mannen, då har modern rätt att hava vård om barnens egendom med närmaste fränders råd, så länge hon är ogift.^' XVI.Om kvinna gifter sig andra gången, huru barnens egendom då skall skiftas. Går kvinna i nytt giftermål, och står hennes barns fädernearv inne hos henne, då skall barnens fädernearv skiftas ifrån. Då skall hon först före skiftet taga sin säng, den bästa, med allt som därtill hör: bolster, lakan, huvudkudde och åkläde, sina kyrkkläder, de bästa, nämligen tröja, kjol, kappa och huvudduk.*’"* Och sedan skall skiftas i tre lotter; barnen tage två lotter och husfrun tredjedelen av lösöre. Ingen har rätt att gifta sig till barns fädernearv, förr än det har blivit frånskiftat.*’^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=