76 intill 1647. Juridikens nära anknytning till den politiska filosofin demonstrerades av att innehavaren av lärostolen i philosophia Michael Wexionius Gyldenstolpe, under Stiernhööks bortovaro från professuren för uppdraget somledamot av lagrevisionen oftast anförtroddes undervisningen i detta ämne och blev, under bibehållande av sin tidigare lärostol, 1647 lärare även i detta ämne:"^^! »Man kan knapt tänka sig något mer broderligt förhållande än det, somexisterade mellan etiken och moralenpå ena sidan samt den positiva rätten på den andra. Det kunde hända, att man i juridiskafakulteten uppstälde naturrätten såsom hufvudvetenskap och endast genomåtskilliga exempel, hämtade ur den positiva rätten, sökte belysa harmonin och samstämmigheten mellan bägge.» Wexionius utvecklade stor aktivitet inom de båda vetenskapsgrenarna, där han generellt representerade en kombination av aristotelismoch en tidig, »förgrotiansk», religiöst präglad naturrättsuppfattning.'^33 j statsrättsligt hänseende företrädde Wexionius i det av ett antal dissertationer bestående arbetet Politica praecepta (1647, ny upplaga under titeln Politica ad modernum imperii Sveo-Gothici statum accomodata 1657) Althusius’ eforlära med en adelsvänlig tillämpningpå svenska förhållanden. Eforernaförklarades vara identiska med ständer och råd men särskilt med de fem höga riksämbetsmännen. I linje med sin positiva inställning till det första ståndet, sökte den nyadlade professorn vidare att lansera en indelning av undersåtarna i omedelbara och medelbara. Exempel på den sistnämnda kategorin återfanns bland frälsebönderna.'^^'^ Det har diskuterats huruvida äran av att för första gången systematiskt ha behandlat det svenska statsskicket borde tillfalla Loccenius med dennes 1673 utgivna Synopsisjurispublici Svecani eller Wexonius med hans obestridligt äldre Politica. Vad somskulle liggaWexionius i fatet, är att hans arbete mera vore att likna vid en sammanställning än ett helgjutet verk. Oberoende av detta förhållande har Lars Björne pekat på det i jämförelse med Tyskland mycket tidiga Professuren var i Åbo förenad med historieämnet, varför den benämndes politices et historiarum, senare ethices, politices et historiarumeller moraliumet historiarum. Rein, s. 87-88. Född 1609. Studier i Uppsala. Med stöd av Kristinas förmyndarregering under åren 16331636 därutöver också juridiska studier i Tyskland, företrädesvis i Marburg, och i Holland. Anställd i sin gynnares, riksamiralen Karl Gyllenhielms kansli, professor 1640. Jur. dr. och adlad Gyldenstolpe 1650, assessor i Åbo hovrätt 1657. Död 1670. Rein, s. 88-89; Liljenstrand, s. 30-35. Utförligt omWexionius och framförallt dennes 1650 publicerade, efter Institutionerna strukturerade lärobok Brevis eisagoge ad studiumjuris civilis Sveco-Romani i Brusiin, Wexionius-Studien I. I denna tas dock inte den offentliga rätten upp till behandling. Se också samme författare: Wexionius-Studien II rörande en av Wexionius’ studenter sammanställt kompendiumav gällande svensk rätt i romerskrättslig klädnad. Cit. Liljenstrand, s. 26. Så i hans Manuductio ad studiumjuris sueco-romani (1648). Rein, s. 95-97. Jfr. Heikel, s. 81-82. Se vidare Rein, s. 93-94 samt Runeby, s. 391-404 samt - helt kort - Björne, Patrioter och institutionalister, s. 32. Enligt Gyldenstolpes egen utsaga uppskattades inte tankegångarna runt undersåtarnas båda klasser lika mycket av Karl XGustav som av Per Brahe. Runeby, s. 401 fn. 7. Se också Matti Klinge i: Klinge m.fl., s. 591-593. Warmholtz, nr 6700.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=