74 1656 föranledde att verksamheten vid akademin lades ned: såväl hovrättens somuniversitetets personal beviljades fri lejd till Reval, där undervisningen bedrevs på provisorisk basis till 1665.'^*“^ När det 1690 återupprättade universitetet återupptog verksamheten i Dorpat var det med en decimerad juridisk fakultet, bestående av enbart en lärostol. Till dess innehavare, ansvarig för undervisningen i såväl svensk och romersk rätt som natur- och folkrätt,'^*^ utsågs Carl Lund. Hans undervisande verksamhet — baserad på Loccenius under jämförelse med Justinianus’ Institutioner - blev föremål för mycken kritik eftersom föreläsningarna allt som oftast blev inställda."'*^ Han efterträddes 1695 av Olof Hermelin,"^*^ vars ämnesmässiga tyngdpunkt låg på den romerska rätten, även omhan också höll föreläsningar i svensk straffrätt och svenskt juspublicumi jämförelse med den tysk-romerska statsrätten.'^'^ Efter det att Hermelin 1699, samma år somakademin flyttade till Pernau, frånträdde professuren för att övergå till sysslan som rikshistoriograf förblev den juridiska professuren obesatt intill 1701, då Samuel Auséen utnämndes som lärostolsinnehavare. Auséens tyngdpunkt i undervisningen låg - till skillnad från sin företrädares - på den svenska rätten, utan att han därför försummade det i konstitutionerna föreskrivna jämförande studiet av den romerska rätten eller visade ett avståndstagande från naturrätten. Naturrätten vid Dorpats universitet var annars en specialitet som i praxis hänvisades till professuren i philosophia civilis. Lärostolens förste innehavare efter rekonstruktionen, Gustav Carlholm, förklarade således redan i föreläsningskatalogen 1690 att han skulle ge undervisning i etik och rättsfilosofi på grundvalen av Pufendorfs De officio hominis'^-^ — en början till ett ianspråktagande av ämnet somhans efterträdare på lärostolen, Gabriel Sjöberg, fullföljde med undervisning inte bara i Pufendorf utan även i Grotius.''^! Att den sekulariserade naturrättsliga synen på statens ursprung emellertid inte var den allenarådande vid universitetet, visades av en av teologie professorn Olof Moberg 1691 författad dissertation omkonungens majestät, där han till fördel för uppBergman, s. 106. von Rauch, s. 267. von Rauch, s. 268—269. Född 1658. Studier i Uppsala, därefter guvernör åt riksamiralen Gustav Otto Stenbocks söner. 1689 professor i poesi och vältalighet i Dorpat. 1699 rikshistoriograf, adlad 1703, kansliråd och tillfångatagen i Poltava. Död i Ryssland, von Rauch, s. 131-132. von Rauch, s. 270 som i fn. 24 citerar föreläsningskatalogen: [...] notitiam Juris publici ob plurimumcommercii quod regnum Svediae cum Imperio Rom. Germanico est, longe utilissimam auditoribus suis trädet, juxta ductum Strauchii [...] Det åsyftade verket var sannolikt J. Strauchs Institutiones iuris publici, utgivet i Frankfurt 1683, en enligt den romerska rätten systematiserad överblick av det tysk-romerska rikets statsrätt. Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I, s. 154, fn. 164. von Rauch, s. 171—Uh. Föreläsningskatalogen återgiven i svensk översättning i Bergman, s. 135-136. von Rauch, s. 309-310. 418
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=