72 visade ett uttalat ointresse för att tillämpa de naturrättsliga idéerna på svenska förhållanden. En gryende opposition mot enväldet, »suveräniteten», kunde spåras. 3.2.2. Dorpat Universitetet i Dorpat hade som tidigare nämnts sin föregångare i det år 1630 grundade gymnasiet. Att det redan vid gymnasiets inrättande hade fästs stora förhoppningar omdess roll för de svenska Östersjöprovinserna, antyds dels av det faktum att skolans åtta lärare benämndes professorer, dels av det breda spektrum av ämnen - däribland juridik - som fanns representerade vid densamma. Det är sannolikt att man från svensk sida redan från början haft planer på ett verkligt universitet, planer som komatt sättas i verket av dåvarande generalguvernören och senare universitetskanslern i Uppsala, Johan Skytte. Skyttes insatser för att ett universitet kom till stånd bör inte bara ses mot bakgrund av hans tidigare visade omsorger om den högre utbildningen. De bör även sättas i sammanhang med den av honom drivna uniformitetsinriktade provinspolitiken. Dorpat hade rollen av ett centrumför det omkringliggande Livland med institutioner somhovrätt, konsistorium och nu även akademi. I det tal somgeneralguvernören höll i anledning av akademins invigning framskymtade ytterligare en målsättning med inrättningen: att stimulera ståndscirkulationen och att på så sätt bryta den baltiska adelns dominerande ställning.^^^^ I stiftelseurkunden intogs hänvisningar till Uppsala universitets privilegier och friheter, vilka skulle gälla för det nya lärosätet »alldeles som omde vore ordagrant insatta i detta vårt öppna brev».‘^°3 pöj- undervisningen i juridik innebar detta att två lärostolar inrättades och till innehavare av dess utsågs Heinrich Hein och Laurentius Ludenius,'^®'^ båda tyskar. Motsvarigheten till uppsalaakademins professur i philosophia civilis synes ha varit något obestämd i ämneskaraktären: innehavaren benämnes dels historiarum et antiquitatum Lindberg, s. 161-162. Rörande den under Upmarcks presidium 1699 utkomnaDecausa impulsiva constituendae civitatis, se Brohed, s. 25-26. I dissertationen behandlas - somtiteln anger — drivkraften till statens bildande. Däremot skjuts den mera ömtåliga frågan om samhällsfördraget och dess konstruktion åt sidan. Bergman, s. 22. OmSkytte och hans inställning till inkorporering och uniformitet, se Rosén i; Scandia 1946, s. 224-270, särsk. s. 240-241. Runeby, s. 199-200. Stiftelseurkunden, daterad högkvarteret i Niirnberg 30/6 1632, finns tryckt i såväl latinsk originaltext somsvensk översättning i Bergman, s. 23—28. ■*3'* Hein kallades från Rostock 1633 och upprätthöll tjänst som assessor i hovrätten i Dorpat. Ludenius, sannolikt född 1592, kallades från universitetet i Greifswald, där han beklätt professurerna i latin, historia och matematik. Död 1654. Bergman, s. 64—65. Ludenius’ produktion bär vittne om en förhållandevis stark kungavänlighet och öppenhet för ståndscirkulationens positiva effekter - en uppfattning som med stor sannolikhet motsvarade Skyttes åsikter i saken. Runeby, s. 261-267. 400 400 401 402 403
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=