71 rades alla mot enväldet kritiska tankegångar och envar som uttalade meningar som stred mot den etablerade uppfattningen av monarken som »allom rådande och biudande», riskerade att bli betraktad sommajestätsförbrytare.^^* Riksdagsbeslutets inverkan på undervisningen klargjordes i kungligt brev den 17 april 1689 till universitetets kansler. Hädanefter ålåg det lärarna att bruka sig det till wederbörlig efterrättelse uthi ungdomens underwijsning och betaga alle för detta inrithade irriga meeningar i the stycker, så at undersåtharne af förste begynnelsen måge lähra förstå och känna deras underdånigheets plicht, och sålunda dess mehra uppwäckias och skicka sig ther effter, och med en lydachtig troheet för Oss och Wårt Konungslige huus söka att förwärfwa sig den Konungslige Nåd och ynnest. Den 8 maj föredrogs såväl brevet som kassationsakten i akademiska konsistoriet.^^^ Samma år inledde Lundius en föreläsningsserie i svensk statsrätt och 1691 lade han framsina idéer i dissertationen De origine majestatis civile, som med Bo Lindbergs ord beskrivs som ett »monumentalt uttryck för den teokratiska tanken».Lundius’ iver att försvara det absolutistiska styrelsesättet kände få, om några, gränser. Han lade ner stor energi på att bekämpa alla missförstånd och inrotade villoläror, varav den mest förgripliga nu var att hävda att samhället var baserat på en villkorad maktöverlåtelse med en möjlighet för undersåtarna att ställa krav på överheten.^^^ Trots en grundmurad lojalitet gentemot det kungliga enväldet förefaller Lundius i praktiken ha accepterat läran omhärskarfördraget men givetvis i den formsomförespråkade maktöverlåtelsens principiella oåterkallelighet. Av konfessionella skäl underkändes emellertid Hobbes relevans på området: samhällets instiftande var en konsekvens av den av Gud i människan nedlagda sociala driften. Samhället och överheten var gudomliga inrättningar.^^^ Efter det att Lundius avlidit 1715 miste det karolinska enväldet sin främste förespråkare vid universitetet. Den 1698 utnämnde professor skytteanus, Johan Upmarck - adlad Rosenadler 1719 -,398 394 Cit. K.M:ts approbation av kassationsakten, tryckt i von Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth III, s. 2060-2063. Cit. brev K.M:t t. kansler 17/4 1689 somtrvckt i Annerstedt Bih. II, s. 358. Annerstedt II; 1, s. 288. Föreläsningskatalog 1689; undervisningen fortsatte under efterföljande år. Programtnata Upsaliensia II1681-1700. Annerstedt II; 1, s. 288. Lindberg, s. 152. Så i fallet Castovius, som i egenskap av opponent vid en disputation hållen bara tre dagar efter Lundius’ egen De origine, dristade sig till att tillämpa Pufendorf i ett frihetligt perspektiv med betoning på den naturliga jämlikheten människorna emellan. Annerstedt II; 1, s. 288-293; Lindberg, s. 155—159. Se vidare Holin, särsk. s. 67-69. Född 1664, akademisk karriär i Uppsala, pereginationsresor och därefter fil. adj. 1696. Innehade professuren till 1716, då han utnämndes till censor librorum. Erhöll 1722 kansliråds och 1737 statssekreterares titel. Död 1743. Lennart Hollman, Johan Rosenadler, art. i; SMoK 6, s. 346-347. 395 396 398
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=