70 Naturrättens hemvist vid akademin kom vid sekelskiftet att vålla stridigheter mellan de båda fakulteterna. Juristerna, under ledning av den starkt göticistiskt anstuckne professorn i svensk rätt, Carl Lundius,^®'^ hävdade sin rätt till ämnet med hänvisning till konstitutionernas innehåll och ämnets karaktär av rättsvetenskaplig disciplin: naturrätten tillhörde det juridiska fältet i kraft av dess karaktär av förpliktigande, gudomlig lag under det att moralen och dygderna, så länge dessa inte försetts med sanktioner vid normöverträdande, tillhörde filosofernas ansvarsområde. Filosofiska fakulteten å sin sida hävdade sin rätt till vetenskapsgrenen med hänvisning till att etiken var en del av naturrätten och således hörde hemma inomden filosofiska ämnessfären. Den av Carl Lundius företrädda naturrättsläran presenterades i en rudbeckianskt storsvensk dräkt. I skriften Zamolxis, Primus Getarum legislator (1687), hävdades att Zamolxis, enligt den grekiska sagan geternas eller skyternas laggivare, i själva verket var götarnas lagman och upphovsmannen till de götiska lagar som blev förebilden för all senare lagstiftning. Den politiska världsåskådning som presenterades i verket var naturrättsligt baserad och framvisade en klart konserverande tendens, väl i överensstämmelse med den rådande politiska konjunkturen.^^^ Från att tidigare visserligen ha företrätt en klart kungavänlig ståndpunkt men utifrån ett fördragsperspektiv, övergick Lundius under åren framtill 1690 till att omfatta en teokratisk övertygelse beträffande överhetens urFörändringen bör med allra största sannolikhet bör ses i det perspek- 387 sprung. tiv av ökat politiskt tryck somriksdagarna 1680, 1682,^*^® 1689^^^ och 1693^^° gav uttr\"ck för. Genomkassationsaktens antagande på riksdagen 1689 kriminaliseFödd 1638. Studier i Uppsala samt vid universitet i Tyskland, Frankrike och Flolland, juris adjunkt i Uppsala 1666, ledamot av trolldomskommissionen i Hälsingland 1672, ord. professor i romersk rätt 1677, i svensk 1678. Stig Jägerskiöld, Carl Lundius, art i: SBL 24, s. 332—335. Om Lundius som rättsvetenskapsman, se Almquist, Svensk juridisk litteraturhistoria, s. 163-176 och Björne, Patrioter och institutionalister, s. 41-42, 46-47. Enligt föreläsningskatalogen gav Lundius undervisning i naturrätt under åren 1679, 1684, 1696, 1704, 1705, 1707 och 1708, i huvudsak efter Grotius. UUB, Föreläsningkataloger, Programmata Upsaliensia 11617-1680, Programmata Upsaliensia II 1681-1700, Programmata Upsaliensia III 1701-1744. Lindberg, s. 78-81. Lindberg, s. 87-89. Lindberg, s. 150-152. Se Kongl. Maj:tz Råds och samtelige Ständers enhelligen giorde Förklaringwid Riksdagen i Stockholm åhr 1682 angående någre Ahrender (16/11 1682) tryckt i von Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth III, s. 1878-1880. Se Kongl. Maj:tz Råds och samtelige Ständernes Act omCassation af åtskillige Protocoller, samt förde otilbörlige Discourser och Tahl angående den Konungslige Machten, Rätten och Myndigheten den 14. Martii 1689, tryckt i von Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth III, s. 2056-2059. 384 385 3S6 388 389 Se Konung Carl den XLtes Testamente eller Disposition giord i Stockholm den 15 Augusti År 1693 samt Rijksdags Beslut. DatumStockholm den 20. Novemb. 1693 tryckta i von Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth III, s. 2107-2122 resp. 2094-2100. 390
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=