57 bibliotekens litteraturbestånd. Magnus Sörlin och Sverker Sörlin har på grundval av den åren 1805 och 1814 utgivna katalogen över Uppsala universitetsbibliotek närmare undersökt ett urval av de i förteckningen upptagna böckernas tryckorter. Resultatet pekar på att de svenska intellektuella kontakterna under perioden 1450-1800 i huvudsak återfanns i en begränsad del av Europa: det tyskspråkiga området, Nordvästeuropa och i ett område från Lyon ned till Rom. Svagt företrädda var området öster om Wien, Frankrike - undantaget Paris och Lyon -, den iberiska halvön samt de brittiska öarna, varifrån dock alster tryckta i London och Oxford finns representerade. Vilket geografiskt ursprung somdominerar, varierar över tiden: under det att 1400-talslitteraturen i allt väsentligt härstammar från Norditalien och Centraleuropa förskjuts tyngdpunkten under 1500-talet allt mer norrut för att under 1600-talets andra hälft återfinnas i Nordtyskland och i Holland, ett mönster som består även under det följande århundradet.Efter att ha undersökt referenserna i var femte årgång av den naturvetenskapligt präglade Vetenskapsakademiens Handlingar för åren 1750-1850 och därvid konstaterat en stark kontinental och i synnerhet tysk orientering hos den svenska vetenskapen - också under »det föregivet ’franska’ 1700-talet» -, betecknar Sverker Sörlin periodens svenska vetenskap som i viss bemärkelse »en utlöpare av en tysk vetenskaplig kultur men med starka inslag av fransk och brittisk vetenskap och, i ringa grad, inslag av vetenskap från andra europeiska länder.»Samma bild presenteras i Pär Eliassons studie av de svenska studenteras studieresor under perioden 1200-1800, resor somtill allra övervägande delen gick till högskolor i östra och mellersta Tyskland. Även omdet franska inflytandet vann terräng under slutet av 1600-talet, var det en tendens som främst omfattade hov och högadel: »[e]n formell universitetsutbildning, eller en påbyggnad på den utbildning man redan skaffat sig i Sverige, förblev något man tillägnade sig inomden tyska kulturkretsen».308 3. Det svenska universitetet 3.1. Utveckling och organisation För utvecklingen av det svenska universitetsväsendet var instiftandet av ett studiumgenerale^^'^ i Uppsala 1477 avgörande. Genom Uppsalauniversitetets organisation introducerades en modell som kom att bli normgivande för de Sörlin, s. 93-96. Sörlin, s. 102-105. Cit. s. 103-104. Eliasson i: Lychnos 1992, s. 94-95, cit. s. 95. För denna term, använd omväxlande med nniversitas, se Jacques Verger, Patterns i: A History ofthe University in Europe I, s. 35-41. 306 307 308
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=