56 äldres slit, bl.a. för att de skrev mera populärt och för en bredare publik. Bland föregångsmännen, de egentligen originella tänkarna, intog personer som Althusius, Grotius, Hobbes, Pufendorf, Locke och Thomasius en framträdande plats.I Holms resonemang spelar formen för hur deras tankar framlades en avgörande betydelse: upplysningens ökade uppmärksamhet vad gällde den bildade allmänhetens uppfattning och den potential för reformer som detta samhällsskikt utgjorde, krävde nya sätt att framlägga sina idéer. I detta sammanhang måste Christian Thomasius’ insatser för användningen av det inhemska språket också inomden akademiska världen noteras, liksom hans försök att popularisera den lärda kulturen genomtidskriftsutgivning.^o^ De intill dess allenarådande tjocka, på latin avfattade volymerna, ersattes av tunnare publikationer skrivna på folkspråket - betecknande är Christian Wolffs dubbla författargärning somdels resulterade i skrifter av det första slaget, inriktade på en lärd läsekrets, dels i en serie publikationer på modersmålet, avsedda för den bildade tyska allmänheten.I förlängningen komdetta att innebära inte bara krav på pressfrihet och ett ökat deltagande av befolkningen i skötseln av gemensamma angelägenheter utan också - som en förutsättning för ett medvetet medborgarskap, präglat av en strävan efter den timliga lycksaligheten - bättre och mera praktiskt inriktad undervisning. Diskussionen omvad man kan och bör avse med ordet upplysning tenderar att urarta till en tvist ompåvens skägg och Frängsmyr framhåller risken för att man hamnar i en språkfälla genomatt binda sig till idéhistoriska periodbeteckningar: 300 Man vill pressa in så mycket sommöjligt under en samlingsrubrik. Kanske vore lösningen istället att just tala omintellektuella »strömningar» och inordna dessa under andra vedertagna epokbenämningar. Sekelangivelser är t.ex. en sådan grov epokbestämning, som i sig kan rymma en mängd olika strömningar. Ett sådant förfaringssätt motverkar det som är epokbenämningarnas förbannelse, nämligen anspråket på generalitet.^^"* Meningsutbytet har fortsatt - under användning av i stort sett samma argument - under 1990-talets sista år.^°5 Oberoende av etikettering, finns det - enligt mitt förmenande - intressanta paralleller mellan hur tankegodset recipierades i Tyskland respektive i Sverige. Huruvida detta sedan skall klassificeras som upplysning i egentlig mening, inordnas under förupplysningen eller om processen kan sorteras in under någon tredje benämning är en definitionsfråga. Det starka svenska beroendet av tyskt tänkande avspeglas bl.a. i universitetsHolm, s. 405; se även s. 13-15. 53' Holm, s. 77-87, 147-159. 532 Holm, s. 43-44. 535 Holm, s. 34-35. Cit. Frängsmyr, Sökandet efter upplysningen, s. 12. Se Upplysningen i periferin med bidrag av bl.a. Tore Frängsmyr och ArneJarrick. 304 305
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=