55 hatt, där han på ett utförligare sätt belyser problematiken runt upplysningsbegreppet. Författaren anser sig skönja tre huvudriktningar i inställningen till ämnet, dels en som i största allmänhet ser all verksamhet, inriktad mot att framlägga ny kunskap eller befrämja någon slags frigörelse - i förlängningen oberoende av tidsepok - somupplysning,-'^'* dels en somvisserligen lägger stor vikt vid tidsaspekten men å andra sidan, allt enligt Frängsmyrs förmenande, brister i omdöme vad man bör anse som upplysningstankar.^^s Till en tredje uppfattning, som i allt väsentligt jämställer upplysningen med den franska upplysningen, ansluter sig Frängsmyr själv.^^ö \ anslutning till författarens redogörelse för les philosophes, ges en uppräkning av de tre krav på samhällsförändringar, utan vilka det enligt Frängsmyr är omöjligt att överhuvudtaget föreställa sig någon upplysning, nämligen kraven på 1. Frihet från kyrkan - total religionsfrihet och tolerans. 2. Frihet från staten - politisk frihet samt tryck- och yttrandefrihet. 3. Frihet från privilegier.-^^ På samma sätt somtidigare återgår därefter Frängsmyr till att undersöka den franska påverkan på det svenska kulturlivet. Carl Christoffer Gjörwell och hans samtida inte passar då inte in i mönstret: Frängsmyr kritiserar utifrån sin ståndpunkt om hur upplysningen bör karaktäriseras Christenssons uppfattning om Gjörwells roll och poängterar hans traditionalistiska inställning till religion och politik för att i slutklämmen konstatera att Gjörwell »var en receptiv och flyhänt journalist med starka antipatier mot de nya filosofiska idéerna».-^** Den fråga sominställer sig är naturligtvis vad somkan ha påverkat Gjörwell till att överhuvudtaget ha blivit just en receptiv och flyhänt journalist, vilka strömningar som tvingade överheten att i allt större mån ta hänsyn till folkopinionen och vad som faktisk låg bakomekonomiska och politiska spekulationer. Omdet inte i första hand var fråga ompåverkan från en grupp franska filosofer - vad var det då? Frängsmyr betonar de franska filosofernas insatser som nyskapande, att det torde »stå klart att upplysningsfilosoferna förde fram en ny samhällssyn». Den senare upplysningstidens karaktär av en rörelse, vars företrädare presenterade tankegångar som var nya för tiden har emellertid också ifrågasatts. Sören Holmsammanfattade i sin studie av tidsperioden - Oplysningstiden. Tanker och livssyn (1959) - dessa män som epigoner som skördade frukterna av de Frängsmyr, Sökandet efter upplysningen, s. 14-22. Frängsmyr, Sökandet efter upplysningen, s. 22-26. Frängsmyr, Sökandet efter upplysningen, s. 26-32. Frängsmyr, Sökandet efter upplysningen, s. 64. Cit. Frängsmyr, Sökandet efter upplvsningen, s. 88. Cit. Frängsmyr, Sökandet efter upplysningen, s. 49. 299 295 296 298 299
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=