54 jämte det sena 1700-talets publicister, landets bildningselit inomadeln, prästerskåpet, akademikerna och ämbetsmännen. Christensson urskiljer i detta sammanhang tre generationer av upplysningsmän: en äldre, med starka band till den lärda världen och en uppfattning av samhället och religionen utan revolutionära drag, en mellangeneration, bunden till Gustav III:s hov, och slutligen en senare, radikal falang vars propagerande för frihet och jämlikhet kom att möta motstånd i de svenska reaktionerna på följderna av den franska revolutionen.-^^ Till de förstnämnda - och ur det föreliggande arbetets perspektiv mest intressanta - hörde Carl Christopher Gjörwell och hans arbete för vad artikelförfattaren kallar ett avlägset »idealtillstånd av dygd, där alla medborgare tänker fritt, arbetar flitigt för sitt land samt vördar överheten».’^^ Carl Christoffer Gjörwell utbildades vid universiteten i Lund och Greifswald och särskilt vid det senare - under ledning av universitetsbibliotekarien och den blivande professorn i svensk statsrätt Johann Carl Dähnert - utvecklade han ett livslångt intresse för kulturella och publicistiska frågor. I sin verksamhet som utgivare av litteraturkritiska tidskrifter - den mest bekanta Den swenska Mercurius (1755-61, 1763-65), i inte oväsentlig mån baserad på tyska förebilder - gav han den svenska allmänheten tillgång till den europeiska intellektuella debatten. Bland hans vänner och korrespondenter märktes Carl Gustaf Warmholtz,^^'^ Olof Andersson Knös,^^^ Johan Henrik Lidén-*^' och Anders Schönberg;-*^- bland de personer i landets ledande skikt som han upprätthöll kontakt med fanns riksråden A. J. von Höpken, C. F. Scheffer och F. Sparre-*^^ - ett persongalleri sominte bara spelade ledande roller i tidens allmänna kulturella och politiska liv, utan även i viss mån återkommer i sammanhang med universitetens skyldighet att ge de studerande undervisning i landetsjuspublicum. Tore Frängsmyr återkom1993 till frågan omden svenska upplysningen med essän Sökandet efter upplysningen. En essä om 1700-talets svenska kulturdeChristensson i; Häften för kritiska studier 1/1992, s. 44, 49. Cit. Christensson i: Häften för kritiska studier 1/1992, s. 46. Se vidare Samuel E. Bring., Carl Gustaf Warmholtz, art. i; SMoK 8, s. 219-220. Se vidare Henrik Sandblad, Olof Andersson Knös, art. i: SBL 21, s. 404-406. 1741-1793. Studier i Uppsala, Johan Ihres amanuens 1760. Docent i lärdomshistoria i Uppsala 1765, utländsk studieresa 1768-1770, varav åtta månader tillbringades vid universitetet i Göttingen under deltagande i J. D. Michaelis’ under\’isning. Utgav 1778-1780 Catalogus disputationum, in academiis et gymnasiis Svecix. {Lars Lindholm, Johan Hinric Lidén, art. i: SBL 22, s. 689-694). I LUB:s ägo finns ett exemplar av Eleazar de Mauvillon: Le droit public germanique. Oil Ton voit I’Etat présent de I’empire [...] d’Allemagne (Amsterdam, 1749) med pärmanteckning att boken 1761 tillhördeJohan Henrik Lidén. Lidén brevväxlade även med J. C. Dähnert i Greifswald. 1737-1811. Student i Uppsala 1752, jurist, hattpolitiker, historiskt-statsrättsligt intresserad och en av männen bakom 1766 års TF. Tjänst i kanslikollegium till 1759, rikshistoriograf 1761. Gunnar Kjellin, Anders Schönberg, art. i; SMoK 6, s. 604-605; se också densammes Rikshistoriografen Anders Schönberg. Studier i riksdagarnas och de politiska tänkesättens historia 1760-1809 (1952). OmSchönberg och hans Inledning Til Den Naturliga Lagen och Sedoläran (1759), se även Björne, Patrioter och institutionalister, s. 92, 402. Lars Lindholm, Carl Christoffer Gjörwell, art. i: SBL 17, s. 144-156. 288 289 290
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=