53 2.2. Den svenska upplysningen: ett existentiellt problem Frågan omdet över huvud taget existerat en svenskt upplysning aktualiserades med Tore Frängsmyrs uppsats Den svenska upplysningen —fanns denf^^^ där författaren med utgångspunkt i Martin Lamms litteraturhistoriskt inriktade verk Upplysningstidens romantik (1918/1920) och under jämförelser med den franska upplysningsrörelsen hävdade att dåtidens svenska samhälle visserligen hade »spridda inslag av upplysningstänkande, ofta i mycket allmänt hållna rationalistiska idéer och metoder», men att landet för den skull inte kunde anses ha haft någon »samlad eller medveten upplysningsrörelse».^^^ Frängsmyrs argumentation tog sin huvudsakliga utgångspunkt i en definition av upplysningen, presenterad av Peter Gay i arbetet The Enlightenment: An Interpretation (1970) en definition rande kriteriumför vad upplysningen utgjorde. Enligt Frängsmyr skall under begreppet upplysningdet programförstås som en krets franska filosofer under 1700-talets mitt - Voltaire, Diderot och gruppen runt Encyklopedin - företrädde: individualism, humanism och frihet inom olika samhällsområden. I jakten på en nationell upplysningsrörelse, gäller det att spåra influenser från denna gruppering. Locke, Newton och de tyska rationalistiska filosoferna bör således hänföras till upplysningens inspiratörer eller förupplysningen.^^^ Frängsmyrs uppfattning omdet centrala inomupplysningens väsen bemöttes av Jacob Christensson i en längre artikel, På spaning efter den svenska upplysningen, publicerad i Häften för kritiska studier 1992.28-* I uppsatsen penetrerar Christensson den senare forskningen i ämnet och kritiserar Gays uppfattning av upplysningen som en i huvudsak fransk angelägenhet, knuten till en begränsad kärna av filosofer med kritisk-revolutionär inställning till de rådande samhällsförhållandena. Efter hänsynstagande till arbeten avseende periodens intellektuella liv i England och Tyskland - bl.a. de ovan nämnda arbetena av Whaley och Knudsen - presenteras en alternativ uppfattning av periodens karaktär med betoning på nationella särdrag, ett utvidgat socialt fält för aktörerna och en nedtoning av radikaliteten i det politiska budskapet.^^^ j stället för den traditionella synen på upplysningens väsen såsomden företrätts av Frängsmyr, vill Christensson karakterisera epokens tankeliv med en mera allmän tendens till självreflexivitet, ett intresse av att sprida kunskap och en önskan om moralisk och materiell förbättring. Till upplysningen kopplades begrepp som »sanning, frihet och, än mer, dygd, förnuft, natur, nytta och sällhet (eller lycka)».286 Som denna upplysnings representanter i Sverige ser Christensson, Tryckt i Artes 13:1/1987 resp. i Tore Frängsmyr, Gubben somgräver. Människor och miljöer i vetenskapens värld (1989), s. 89-115. I detta sammanhang hänvisas till det sistnämnda arbetet. Cit. Frängsmyr, Gubben somgräver, s. 115. Frängsmyr, Gubben somgräver, s. 95-96. Christensson i: Häften för kritiska studier 1/1992, s. 33-57. Christensson i: Häften för kritiska studier 1/1992, s. 34-37. Christensson i: Häften för kritiska studier 1/1992, s. 39. Cit. samma sida. Frängsmyr i sin studie lät inlemmas som ett avgö- som 281 282 283 284 285 286
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=