52 bundna institutioner samtidigt somdet tysk-romerska rikets intellektuella inte var koncentrerade till ett fåtal större städer utan utspridda över samtliga territorier. Den tyska upplysningen kom därför att ta form av en ständerbunden rörelse; en ständische AufklärungP^ De karakteristiska dragen i denna upplysning kan, hävdar Knudsen, härledas ur tre omständigheter: 1. Politisk paternalismi kombination med lojalitet till de bestående maktstrukturerna, behärskade antingen av ständer eller av en absolut monark. 2. Den jämförelsevis efterblivna tyska agrara ekonomin somi sig bromsade sociala och ekonomiska reformer. Nära knuten till denna var kameralismen, där den politiska paternalismen kombinerades med ekonomisk teoribildning, samt slutligen 3. Westfaliska fredens bestämmelser som på det politiska planet lade hinder i vägen för mera genomgripande förändringar.^^^ Till skillnad från situationen i Frankrike saknades för Tysklands vidkommande en geografiskt och socialt centraliserad maktstruktur: det enskilda territoriets ekonomiska svårigheter betydde inte automatiskt politiska problemför angränsande områden och inte heller innebar reformer under en landsherres egid att dessa spreds utanför dennes maktsfär.-^®Den ständiga närvaron av territorialstatens överhet ledde till en upplysningsföreträdarnas kamp för att avgränsa det civila området från det politiska, en kamp - formulerad i naturrättsligt grundade fri- och rättighetsbegrepp - som i praktiken resulterade i att de politiska frågorna reserverades för de makthavande, d.v.s. adel och monark. Den roll som upplysningstankegångarna spelade för statsrätten i Tyskland var därför begränsad. Omman bortser från Halleskolans utifrån en historisk grundsyn systematiserande arbete, kan man konstatera att den gällande statsrätten - både vad avsåg riket och territorialstaterna - inte påverkades i någon högre grad. De områden där influenser från upplysningsidéer gjorde sig gällande var framförallt inomdet akademiska juspublicum universale och de reformer inomterritorialstaternas ramar som syftade till ökad rättssäkerhet för den enskilde. Något egentligt deltagande i det politiska livet för den enskilde kominte i fråga.280 Knudsen, s. 4. Knudsen, s. 12-17. Knudsen, s. 15—16. Knudsen, s. 18. Stolleis i: Universitäten und Aufklärung, s. 183-188. 280
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=