46 bestämma sin egen roll i utvecklingen utan också fördomsfritt kritisera uppkomna missförhållanden såsomdet skadliga i påvedömets - egentligen överhuvud teologins - inblandning i den världsliga rättsordningen. Därigenom gavs möjlighet att undersöka det ursprungliga rättstillståndet i riket, det som motsvarade folkets egentliga rättskänsla. Det viktigaste exemplet på historiska missuppfattningar resp. manipulationer av det förflutna var givetvis legenden ompåvens translatio imperii. Historien tillskrevs en förklarande - upplysande - roll.^"*! Under Thomasius’ egen livstid uppfattades svårigheterna just att ligga i avsaknaden av en historieskrivning med dessa kvaliteter sompå ett objektivt sätt kunde belysa den tyska författningsutvecklingen. Själv publicerade Thomasius inte heller något sammanfattande arbete i ämnet. Detta blev uppgiften för hans talrika efterföljare och grunden för Halleuniversitetets berömmelse. Utan att vara direkt elev till Thomasius, var Johann Peter von Ludewig-"*^ den förste som anammade Thomasius’ idéer om historien som förutsättning för en korrekt behandling av den offentliga rätten. Liksom Thomasius förfäktade Ludewig uppfattningen omdet skadliga i receptionen av romersk rätt och såg i den historiska metoden medlet för att bedöma vad som var gammal god tysk rätt och sentida lånegods. För en rättvisande framställning av den tyskromerska statsrätten var en historisk undersökning av allra största betydelse; ett sådant studium kunde man däremot i andra, kulturellt närbesläktade länder - exempelvis England, Danmark och Sverige - utan bekymmer avstå ifrån, eftersom dessa nationers rättsordningar i hög grad fortfarande präglades av de äldre principer som man i Tyskland utmönstrat under påverkan av den romerska rätten.För att komma underfund med vad som verkligen var att betrakta som gällande tysk-romersk statsrätt, utvecklades en ny historisk disciplin: rikshistorien, en termsomgår tillbaka på Ludewigs 1707 utgivna Entwurf der Reichs-HistorieTill skillnad från den äldre universalhistorien undersökte rikshistorien med källkritisk utgångspunkt de rättsliga sammanhangen och lagarnas utveckling.Samma inställning ådagalade Nicolaus Hieronymus Gundling^'^^ som med sin i förhållande till Ludewig mera blygsamma framtoning och större försiktighet i umgänget med källorna fick ett än större genomslag.^"^^ Att förhållandet de båda kollegorna emellan inte var det bästa, vittnar det faktumomatt Gundling bara ett år efter Ludewig utgav en egen konkurreHammerstein, und Historic, s. 143—144. Hammerstein, Jus und Historic, s. 118-120. Vidare om von Ludewig, se Schrader, Geschichte der Friedrichs-Universität zu Halle I, s. 110-112, Hammerstein, ]us und Historic, s. 170. Hammerstein, ]us und Historic, s. 171-173. Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I, s. 302. Hammerstein, Jus und Historic, s. 180. Vidare om Gundling, se Hammerstein, Jus und Historic, s. 205-206; Schrader, Geschichte der Friedrichs-Universität zu Halle I, s. 140-141, 162—164. Hammerstein, Jus und Historic, s. 206-207. 248
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=