45 anförtroddes utarbetandet av universitetets och den juridiska fakultetens statuter som båda bar vittne omden eftersträvade toleransen: professorerna avtvangs ingen ed avseende religionen och den teologiska fakultetens traditionellt ledande ställning förbigicks med tystnad. Vad beträffar den juridiska fakultetens ämnesutbud, kunde en tydlig påverkan av kravet pä disciplinens praktiska användbarhet spåras: även om också fortsättningsvis både Corpus juris civilis och kanonisk rätt intog en väsentlig roll inomde föreskrivna ämnenas ram, skedde detta med den bakomliggande tanken att materien skulle presenteras under hänsynstagande till dess roll för riks- och territoriallagstiftningen. Därjämte kompletterades denna snarast komparativa användning av den traditionellauniversitetsjuridiken med undervisning i tysk process-, straffoch länsrätt. Åt fakultetens professor primarius uppdrogs explicit att denne skulle- jämte den kanoniska rätten- undervisa i juspublicumimperii romanogermanici.^^^ Detta återspeglade utvecklingen av den statsrättsliga diskussionen i Tyskland och satte det nygrundade universitet i centrumför en ny uppfattning av inte bara juridiken i sig utan också statsrättsämnet. Efter det att myten ompävens translatio imperii hade övergivits framväxte en allmän övertygelse omatt ursprunget till det tysk-romerska rikets konstitution inte var att söka i den romerska rätten utan i en kontinuerligt utvecklad praxis och lagstiftning pä tyskrättslig grund. Detta aktualiserade en ny syn pä vad somkunde betraktas som källor för rikets författning - Thomasius förklarade själv att »die römischen Gesetze in quaestionibus juris publici et politicis in Teutschland gar nicht und nicht einmal in subsidiumrecipieret sind».^^^ Den av Thomasius företrädda uppfattningen omrikets ursprung och framväxt innebar sålunda att historien utvecklades frän sin tidigare roll som förmedlare av moraliska exempel inom den förberedande filosofiska fakulteten till en nödvändig förutsättning för vetenskaplig bearbetning av juridiskt stoff. Med sitt starkanaturrättsliga intresse hävdadeThomasius att juspublicumegentligen utgjordes av tvä delar: dels doctrina historica, dels doctrina systematica. Först genom ett studium av naturrätten och dess pä förnuftet grundade förskrifter^'^o i kombination med nationens förflutna kunde en egentlig bearbetning av statsrätten äga rum. Tyngdpunkten låg emellertid avgjort pä den historiska metoden: genomstudiet av historien kunde den lärde inte bara positionsHammerstein, Jus und Historic, s. 160-162. Universitetets och fakulteternas statuter finns tryckta sombilaga i Schrader, Geschichte der Friedrichs-Universität zu Halle II, s. 381-438. Cit. Christian Thomasius: Melchior von Osses Testament (1717), s. 177 som återgivet i Stollcis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I, s. 301. Främst det av Thomasius inomnaturrätten omhuldade begreppet decorum- d.v.s. de yttre handlingar somden goda människan företar för att hjälpa medmänniskorna, uppfattat somgrund inte bara för människans handlande utan även för statens legitimitet och underkastat tidens förändringar - utgör här den förenande länken. Hammerstein, Jus und Historic, s. 59-61; jfr Klaus Luig, Christian Thomasius i: Staatsdenker derfriihen Neuzeit, s. 233. 238
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=