43 som människan var en samhällsvarelse, var den reglerade samlevnaden mellan individer inte ett onaturligt tillstånd för henne — särskilt inte med hänsyn till naturtillståndets osäkra existensbetingelser för den enskilde. I likhet med vad Pufendorf tidigare förespråkat, ansåg Thomasius att samhället instiftats genom ett individernas första samhällskontrakt, följt av en överenskommelse omdet kommande statsskicket - decretum- och ett slutligt härskarfördrag; också i Thomasius’ slutsats att en monarki där makten var koncentrerad till furstens person var den statsform som hade företräde framför de andra ses påverkan från Pufendorf. Därigenom möjliggjordes ett kraftfullt och enhetligt styre i överensstämmelse med statens mål: medborgerlig lycka, fred och ro. I den interna tyska statsrättsliga debatten med dess inneboende spänningar mellan kejsarmakt och territorialfurstar tog Thomasius entydigt de sistnämndas parti. Statsbegreppet hos Thomasius avsåg territorialstaterna - den absoluta monarkin tillkomde enskilda furstarna, inte kejsaren.^^s Ommonarken skulle gå utöver vad som kunde anses vara skäligt i hans maktutövning, frånkände emellertid Thomasius folket rätten till motstånd: lagstiftningen låg helt i furstens händer, vilket medförde den hobbesianskt anstrukna slutsatsen att makten är rättens upphov.--^ Wolffs syn på samhällets upprinnelse och byggnad presenterades för en större europeisk läsekrets i de naturrättsliga arbetenaJus Naturae methodoscientifica pertractatum (1740—1748) och Institutiones Juris Naturae & Gentium (1750). Naturrätten stod att finna i människans strävan efter fullkomlighet, en strävan som var ett utlopp av den mänskliga naturen. Eftersomden mänskliga naturen var given av Gud, hade individen inte bara rätt att följa sin natur, utan även en skyldighet till detta. Människans rättigheter och skyldigheter visade sig i förnuftet och yttrade sig i en strävan efter det högsta goda — lycksaligheten.Målet för denna strävan kunde individen inte uppfylla på egen hand, utan hänvisades till samarbete med sina medmänniskor, dels i form av sammanslutningar somfamiljer och hushåll, dels i staten och slutligen i den civitas maxima som utgjordes av den folkrättsliga gemenskapen. Orsak till statsgrundandet var en önskan om att uppfylla det allmänna bästa, innefattande lugn och säkerhet för statens invånare.Staten grundades genom ett mellan människorna ingånget samhällsfördrag, följt av ett mellankommande avtal där regeringssättet preciserades och - eventuellt - ett härskarfördrag, i vilket undersåtarna överlämnade makten till en eller flera styresmän.232 Härskarens Gough, s. 140-143 med hänvisning till Thomasius, Institutiones Jurisprudentiae Divinae, I, 2 §49 samt III, 6 §§29-30 resp. Thomasius, FundamentaJuris Naturae et GentiumI, 3 §55. Thomasius’ uppfattning omnaturtillståndet somvarken fredligt eller krigiskt betecknade han i en anmärkning till sistnämnda ställe själv som en meåeWiginter Hobbesianos, &Scholastico-Aristotclicos. Klaus Luig, Christian Thomasius i: Staatsdenker der fruhcn Ncuzeit, s. 237-239. Klaus Luig: Christian Thomasius i: Staatsdenker der fruhen Neuzeit, s. 251-254; Wolf, s. 400. Marcel Thomann, Christian Wolff i: Staatsdenker derfruhen Neuzeit, s. 259-260, 266. Link i: Christian Wolff 1679-1754, s. 173. Link i: Christian Wolff 1679-1754, s. 176-179. 230
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=