37 skydda medborgarnasproperty. Eftersomdet enbart var rätten till försvar av egendomssfären som individerna överlåtit till statsmakten, bar den enskilde samtliga andra rättigheter från naturtillståndet med sig in i den samhälleliga gemenskapen. För att skydda medborgarna från övergrepp från statens sida, förespråkade Locke maktdelning. Då lagstiftaren lätt kunde falla offer för frestelsen att själv ställa sig ovan lagen, borde den lagstiftande församlingen, vars enskilda medlemmar själva var underkastade de lagar som stiftats, skiljas från verkställigheten. Den verkställande - eller med den svenska översättningens terminologi, »lagskippande» - makten borde i sin tur alltid vara beredd på att träda i omedelbar verksamhet och kunde därför med fördel kombineras med rättigheten att företräda staten gentemot utländska intressen.Den naturliga lagen, identisk med den gudomliga viljan, fortlevde i staten, ofta utökad med straffbud för att befordra efterlevnaden av dess normer. Omden positiva rätten skulle gå utöver vad som var tillåtet enligt naturrätten, innebar detta automatiskt att lagbudet var att betrakta som ogiltigt.Mellan staterna fortsatte naturrätten att gälla.I konflikter angående rangordningen av organen måste den lagstiftande makten anses vara den högsta. Visserligen var den verkställande makten, särskilt omden förenades i en person med tillerkänd kompetens i lagstiftningsfrågor, i förvaltningshänseende att betrakta som innehavaren av den högsta makten, men då denne person i själva verket inte hade någon självständig rätt som inte kan härledas ur den lagstiftande makten, var han ingenting annat än en »image, phantom, or representative of the commonwealth, acted by the will of society, declared in its laws; and thus he has no will, no power, but that of the law». Omkompetensdelningen till trots, staten skulle svika sin uppgift och den lagstiftande makten angripa medborgarnas egendomssfär, införa ett godtyckligt styre eller den verkställande makten genom korruption skulle påverka den lagstiftande makten i enlighet med dess egna, privata syften, hade detta inneburit en statens krigsförklaring emot de egna medborgarna. Därigenomhade dessa försatts i sin ursprungliga frihet och rättighet att insätta en ny överhet: 188 Locke, Two Treatises of Government. Second treatise, § 124. Locke, Two Treatises of Government. Second treatise, §§ 143-148; Johan Lockes Oförgripelige Tankar, s. 224. Locke, Two Treatises of Government. Second treatise, § 135. Locke, Two Treatises of Government. Second treatise, § 183. Locke, Two Treatises of Government. Second treatise, §§ 150-151; cit. § 151, slutet. I Harmens’ översättning; » [...] än såsomen Ofwerhets Person, begåfwad med den makt somlagen tilkommer, och hwilken i så måtto är at anse, såsomden der reprxsenterTiX hela Regementet, hwartill Sammanlefnadens wilja, uti des stadgar förklarad, hafwer honombefulmäktigadt; i följe hwarutaf han eger ingen annan wilja och ingen annan makt än lagens.» Johan Lockes Oförgripelige Tankar, s. 232-233. 183 18-* 185 186 187 Locke, Two Treatises of Government. Second treatise, §222. 188
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=