35 nierade tillstånd även utan direkt aggression somkrig, beroende på avsaknaden av en positiv rättsordning som garant för en fredlig samlevnad - föreskrev förnuftet bl. a. att människan skall hålla fred och inte bryta ingångna avtal för att i möjligaste mån ge individerna utsikt till ett någorlunda anständigt liv även i naturtillståndet.Då det där inte fanns någon oberoende makt att kontrollera människornas efterlevnad av dessa den naturliga lagens påbud - rättvisa var därigenomi naturtillståndet ett okänt begrepp _ ingick individerna med sin egen välgång för ögonenett fördrag, där varje människa förklarade sig överlämna sin rätt att styra sig själv till en överhet, antingen bestående av en man eller en församling av män, sompå folkets vägnar med fruktan somvapen övervakade freden dem emellan och försvarade staten mot fientliga angrepp utifrån.Underkastelsen var fullständig: Hobbes förespråkade, med hänvisning till 1 Sam. 8:11—17, ett av teokratismens mest omhuldade bibelställen, det absoluta enväldet och förnekade varje rätt till motstånd mot överheten. Först genom statens existens upphöjdes den naturliga lagens allmänna påbud till verkligt gällande lag och rättvisebegreppet fick en reell innebörd.Mellan staterna fortfor naturrätten med dess ömsesidiga misstroende att gälla. Det var dock inte Hobbes’ tankegångar somi första hand komatt tjäna den återupprättade engelska kungamakten under Karl II; tvärt om betraktades Hobbes’ idéer i både rojalistiska och kyrkliga kretsar somskadliga.'^2 Också i Tyskland fick Hobbes’ syn på statens ursprung och regentens ställning ett svalt mottagande: bakom uppfattningen om den positiva rättsordningen som den enda praktiskt gällande rätten och hans pessimistiska människosyn kunde en ateistisk och värdenihilistisk ståndpunkt skönjas, där rätten identifierades med maktenutan möjligheter till moraliska eller religiösa begränsningar.^23 man även från svensk sida hyste starka betänkligheter mot dessa tankegångar kommer att framgå i det följ ande.' 24 Anhängarna till den brittiska monarkin fann i stället utgångspunkt för sina resonemang i teokratismen somden hade utformats av Robert Filmer i verket Patriarcha, or the Natural Power of Kings, posthumt publicerad 1680. Som svar på den av Filmer förfäktade läran omAdams ställning somarketyp för all maktutövning - återspeglad såväl i den av Gud instiftade rätten för mannen att Hobbes, Leviathan, a. st. Hobbes, Leviathan, 14, §§4-5. Hobbes, Leviathan, 15, §3. Hobbes, Leviathan, 17, § 1. Hobbes, Leviathan 17, §13. Hobbes, Leviathan 20, §§16, 18. Hobbes, Leviathan 18, §§6-7. Hobbes, Leviathan 26, §8. Hobbes, Leviathan 13, §12. '^2 Gooch, s. 47-48; Gough, s. 111-112. Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I, s. 280-282. Så även Björne, Patrioter och institutionalister, s. 51. 169 164 165 166 168 169 170
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=