34 riktat på undersökning och systematisering av de faktiskt föreliggande författningarna rörande rikets styrelse, baserad på historisk metod. Kontinuiteten med det klassiska romerska riket var bruten, det antika tankegodset förklarades överflödigt: jus publicumvar ett ämne för den juridiske praktikern.Qg läroanstalter där den nya disciplinen först vann fotfäste vid efter det förödande kriget var framförallt de protestantiska universiteten: Jena, med ett sedan tidigare dokumenterat intresse för den offentliga rätten, samt Strassburg, Marburg, Tubingen och Giessen, Kiel, Frankfurt/Oder samt Heidelberg. De katolskauniversiteten i Sydtyskland lämnades på det hela taget oberörda av utvecklingen.>57 1.3.3. Den brittiska Utvecklingen 1.3.3.1. Hobbes I England medförde de både konfessionellt och maktpolitiskt präglade spänningarna mellan monark och parlament att frågan om överhetens legitimitet ställdes på sin spets. Parlamentets framgångar i inbördeskriget resulterade i att Karl I avrättades och en flora av skrifter — än försvarande monarkens rättigheter, än parlamentets — såg dagens ljus. I John Miltons The Tenure ofKings and Magistrates (1649), publicerad fjorton dagar efter avrättningen, hävdades det riktiga i att ett fritt folk avsatte en tyrannisk härskare. Kungamordet väckte starka reaktioner i Europaoch i arbetet Defensio Regiapro Carolo I försvarade Leidenprofessorn Claudius Salmasius monarkens rättigheter. Oroligheterna i hemlandet föranledde Thomas Hobbes (1588-1679) att ge en alternativ tolkning av den mänskliga naturen, vitt skild från den uppfattning som rått inom det naturrättsliga statsrättsligt-filosofiska tänkandet alltsedan Aristoteles. I hans De cive (1642) och Leviathan (1651)^59 presenterades en bild av människan som en asocial varelse somi naturtillståndet inte var intresserad av något annat än att tillgodose sina egna behov. Med naturrätten, jus naturale eller right of nature, förstod Hobbes den frihet varje människa hade att på bästa sätt bevara och befrämja sin existens; med den naturliga lagen, lex naturalis eller lawofnature, den regel sommed ursprung i förnuftet förbjöd den enskilde att vidta åtgärder somskulle hota hans tillvaro.'^* Eftersomnaturtillståndet under dessa premisser innebar ett allas krig mot alla^^^ _ Hobbes defi- '56 Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I, s. 230-233. '57 Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I, s. 237-252. '58 Gooch, s. 101-111; Gough, s. 94-95. För Salmasius’ svenska förbindelser, se Runehy, fr.a. s. 368-370. '55 Leviathan. Or the Matter, Forme andPower ofA Commonwealth Ecclesiasticall and Civil, London 1651, i det följande cit. Leviathan under användning av E. Curley (utg.); Leviathan with selected variantsfrom the Latin edition of 1668 (1994). Hobbes, Leviathan, 14, § 1. '6' //o^^es. Leviathan, 14, §3. '62 Hobbes, Leviathan, 13, §8. 158 160
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=