33 Bodins syn på suveräniteten sombunden till härskarens person, genomförde Limnaeus en uppdelning av maktbegreppet. Majestas realis tillkom enligt denna uppfattning statsgemenskapen, inte härskarens person. Ur statsgemenskapens reella majestät härleddes så härskarens majestas personalis vars innehåll dikterades av de grundlagar, leges fundamentales, sombeslutats av representanter för gemenskapen. För det tysk-romerska rikets vidkommande innebar detta att den reella makten låg hos riksständerna somföreträdare för folket och att kejsarens roll beskars till en riksständernas förtroendeman, bunden till grundlagar och valkapitulation. För det fall att kejsaren överskred sina befogenheter hotades han av avsättning.1^2 Denna konstruktions betydelse för frihetstidens svenska statsrättsdoktrin kommer att belysas nedan. Även ombåde Arnisaeus och Limnaeus tidigare deklarerat sina tvivel på den romerska rättens relevans vad beträffade det tysk-romerska rikets författningsliv, var det Hermann Conring, »der Begriinder der deutschen Rechtsgeschichte», somslutligen sköt uppfattningen omTyskland somRoms legitima efterträdare i sank. I stället framträdde en bild av riket som en statsbildning bland andra, ursprungligen baserad på en inhemsk rättsordningsomunder tidernas lopp alltmer försvagats till fördel för den subsidiärt - och endast subsidiärt! - gällande romerska rätten.^^3 De till medicinlärostolen i Helmstedt knutna Arnisaeus och Conring togs bägge i anspråk av de skandinaviska hoven. Arnisaeus utnämndes till Kristian IV:s livläkare och Conring erhöll under en kortare vistelse i Sverige 1650 en motsvarande ställning vid drottning Kristinas hov. Som tyskt hovråd kvarstod han i svensk tjänst åtminstone fram till 1660-talet.^^4 Även om Conring inte komatt få några efterföljare vid sitt eget universitet i Helmstedt, blev det blev alltmer uppenbart att den ärvda filosofiskt-politiska undervisningen somi stor utsträckning fortfarande bar prägeln av medeltidens statiska och auktoritetsbundna världsbild inte motsvarade tidens fordringar.^^s De framväxande territorial- och nationalstaternas allt mer omfattande förvaltning krävde ämbetsmän med adekvat, tidsenlig och nyttobetonad utbildning. Den traditionella politiken inom den filosofiska fakultetens ram kompletterades under tidsskedet efter westfaliska freden med lärostolar vid de juridiska fakulteterna i juspublicum- ett ämne med positivrättsliga förtecken, in- '52 Rudolf Hoke, Johannes Limnaeus i: Staatsdenker in der friihen Neuzeit, s. 104-110, 115117. Jfr. även von Gierke, s. 163-172. '53 Dreitzel, s. 326-328. Dietmar Willoweit, Hermann Conring i: Staatsdenker in der friihen Neuzeit, s. 141-143. OmConring, se vidareHermann Conring 1606—1681. Ein Gelehrter der Universität Helmstedt. ■5“' Wolf, s. 243. Vidare omConrings relationer till Sverige, se Droste i: lus Commune XXVI, s. 337-362, särsk. s. 348-349. I UUB (B 382) resp. på KB (Engestr. B. VIII, 1, 45) förvaras två handskrifter av förläsningar hållna av Conring rörande den svenska författningen. Collectanea de forma regiminis Sveciae, av Droste daterade till början av 1660-talet. Droste i: lus Commune XXVI, s. 345 fn. 35. ■55 Hammerstein, Jus und Historie, s. 101-102.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=