31 makt utöver dessa begränsningar kunde anses giltig, eftersom sådant stred mot naturrättend^^ Genom att tillskriva folket den egentliga suveräniteten - jus majestatis - och att i härskaren enbart se en avtalsbunden representant för staten distanserade sig Althusius medvetet från Bodind^^ Liksom Althusius var holländaren Hugo Grotius (1583—1645) sprungen ur en kalvinistiskt dominerad miljö. Sombotemedel mot religionskrigen där varje part var övertygad omatt vara i besittning av den enda sanna uttolkningen av evangelierna och där därför en naturrättsuppfattning med allt för stark bindning till den kristna tron inte skulle kunna främja samförståndet mellan parterna, lanserade Grotius i Dejure belli acpads (1625)'^"^ det mänskliga förnuftet somdet enda till buds stående medlet.Den omedelbara källan till naturrätten återfanns i den mänskliga naturen, i förnuftet,!^^ sommed dess appetitus societatis ledde individen till att sträva efter ett fredligt samhällsliv.^37 Vad naturrätten innehöll kunde man sluta sig till genom att undersöka vilka normer som var gemensamma i de olika folkens rättsmedvetande.*^^ Genomatt se förnuftet somdet omedelbara ursprunget till naturrätten och hänvisa den gudomliga viljan till den i sammanhanget mera sekundära rollen somursprunglig skapare av människosläktet och den enskilde individen, oavsett religionstillhörighet, lanserade Grotius inte bara en i vida kretsar accepterad uppfattning om en rättsordning mellan sins emellan konfessionellt splittrade stater utan medverkade också till frigörelsen från omedelbart religiöst motiverade uppfattningar av stat och samhälle. Den i den mänskliga naturen inplanterade driften till samhällelig samverkan ledde till bildandet av familj, grupper, korporationer och folk. Varje människa ägde av naturen sitt liv, sin frihet, sin kropp, sitt goda rykte, sin ära och sina handlingar,*39 vilka alla av Grotius sammanfattades under begreppet suum. Suumkunde utvidgas genomockupation,*‘*° varigenomäganderätten uppkommit; innan de positiva lagarna stiftats ägde var och en rätt att med våld försvara det inomsuumliggande området.*'** Samhällets ursprung låg sålunda i en kombination av appetitus societatis och insikten om att suum bäst skyddades i en 02 qjQYi Gierke, s. 29. 03 yon Gierke, s. 19-20, 26, 157-158; Peter Jochen Winters, Johannes Althusius i: Staatsdenker in derfriihen Neuzeit, s. 46. 04 Dejure belli acpacis libri tres, in quibus ius naturae et gentium, item iurispublici praecipua explicantur, Parisiis 1625, i det följande cit. DJB under användande av F. W. Kelseys eng. övers, i J. B. Scott (utg.): Classics of International Law3, vol. II (1925). 05 Hasso Hoffmann, Hugo Grotius i: Staatsdenker in der friihen Neuzeit, s. 52-65, 69-72. 06 DJB I, 1, §10. 02 DJBProlegomena, %% 6-^. DJB I, 1, §12. 09 D/5 II, 17, §1. DJB I,2,§1;II,2,§2. >41 D/5II, 2, §§10-11. 138 140
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=