444 § 4. Ty dessa Lagar, skrifwawissa mått och steg för the författningar somgiorde äro, och söka till att främja thet som gagneligit wara månde; men hindra hwad skadeligit är för thet borgerliga lefwernet. Theras nödwändighet ät therföre ögon- [s. 2] skenlig, och theras förplichtigande krafft kan eij wara twifwellachtig. §5.1 bland andra inrättningar bör wähl det band sombinder så många 1000:de menniskor tillhopa, kallas den förnämsta och ädlaste hällst somnästan alla the öfriga stödja sig på den samma, utj den borgerl. sammanlefnaden. § 6. Den är och ibland alla största förundran wärd, så att omnågon af demsom lefde, innan Repuhliquer blefwo inrättade, skulle nu få skåda en så konstig Machine, skulle han stadna i förundran deröfwer in till dess han fått förnimma rätta orsaken hwarföre borgerliga menigheter äro i förflutna tider giorde. I Discours. skall iag wisa emot Hohhesmm, Puffendorf, Hertium, Thomasii Jurispr. Divinam, att orsaker warit flera än en allena, och att alla Repuhliquer eij till lika och samma ändamåhl i början inrättade blefwo. §7. Thesse olijka orsaker hafwa och gifwit anledning till, att eij heller alla borgerl. Menigheter äro wordna lijka eller på enahanda sätt inrättade, utan öfwerwäldet härutj stundom en stundom flera tillagt, stundom alla tillhopa; här skall handlas om Puffendorfs mening att Democratia warit then första Forma Reipublicce. § 8. Fast öfwerwäldet somnödwändigt måste wara i alla Repuhliquer, och utan hwilket ingen borgerl. menighet kan wara, eller dess angelägenheter [s. 5] warda med efftertryck wärckställte och i acht tagne, är wid Regeringens inrättande wordet en tillagd; är detta likwähl skedt på olika sätt, stundomhar en allena fått ett oinskränckt enwälde, stundom hafwa flere fådt dehl thärutj. §9. I förra fallet blir hans willja alla the öfrigas Lag och då behöfwes eller brukas eij många pactaP'^ då är ock Jus Puhlicum mycket lätt och kort fastän Ofwerheten likafullt är plichtig att hafwa det gemena bästa och hwar mans wählgång till ögnamärcke i alla sina gierningar, och till dess befrämjande bruka sin myndighet. Ty i det hopp är magten honom lemnad, och utan sådant willkor, hafwa wäl så många lOOOide Menniskor eij kunnat friwilligt gifwa sig under en annans wälde. §10. Wid senare händellssen måste nödwändigt ett wisst aftahl giöras, huru stort wällde honom tillhörer som then styrande magten tilldellter är,^° Hwad I marginalen (bl.a.): Lex Regia Fred. III 1665. Därjämte också en anteckning: Ludeuig Sing. J.P. p. 142. (P. I, s. 337: Singularia iurispublici Germanici imperii, Hal. 1730). Mellan raderna antecknat: Majestas, Persona moralis.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=