399 Sneedorf efterträddes 1761 på lärostolen av sin tidigare elev Andreas Schytte. I Schyttes verk, Staternes indvortes Regiering (1773), fortsattes traditionerna från Sneedorf och äldre föregångare. Överheten skulle befordra undersåtarnas välfärd och alla maktfördelningsidéer avvisades - enväldet var den statsform som bäst passade moderna stater. Till skillnad från sin företrädare på lärostolen, var Schytte mera oklar vad beträffade kungamaktens ursprung: varken en folkets maktöverlåtelse eller Guds vilja uteslöts sommöjliga orsaker. Skillnaden mellan en sund, legitim monarki och despoti låg i administrationen. Genom de olika kollegierna fick monarken råd inför beslutsfattandet och översikt över ärendena: »[a]t afskaffe Collegier i en monarkisk Stat, er at giore Regenten blind og omstobe denne Regiering til den despotiske.» Exempel på ett sådant tillvägagångssätt stod att finna på andra sidan Öresund: Carl den Tolvte, der gik frugtsommelig med Despotismus, vilde afskaffe dem. Begyndeisen var giordt: Rigets bestyrelse var naer ved at komme i en Ministers Haand, der var skikket til at vajre Vizir hos Sultanen. Richelieu, ikke mindre Despot i Hiertet, end Baron Görz, ansaae Collegierne i Frankrig somdem, der lagde Tomme paa hans voldsomme Passioner, og derfor fogde, om ikke at afskaffe dem, saa dog at giore dem unyttige. Slukker Biergmanden sin Lampe, imedens han arbeider i Gruven, gaar det ham, som den Blinde, der kaster Kieppen og giver sin Leder Afsked.'^53 Den soranska varianten för att skaffa legitimitet åt statsskicket omfattade under perioden — bortsett från den i litteraturen ofta förekommande hänvisningen till folkets frivilliga och irreversibla överlåtelse av all makt till monarken - dels ett idealistiskt betonande av pressfrihetens välsignelser, dels ett understrykande av byråkratins roll för en rättskaffens monarki: genom ämbetsmännens råd sattes skrankor för monarkens nycker. Det som enligt Schyttes uppfattning gjorde att Karl XII:s regim närmade sig despotins avgrund var således inte åsidosättandet av ständerna utan undergrävandet av den ärvda förvaltningsorganisationen. 6. Konklusion Den svenska partikularstatsrätten somden kom till uttryck i den akademiska undervisningen framstår till övervägande delen somen centralt dirigerad dold reception av tyskt tankegods. Döljandet, d.v.s. framhållandet av den svenska vetenskapens och traditionens förtjänster samtidigt som det utländska inflytandet förnekades och motarbetades, har sannolikt sin upprinnelse i storSchytte, s. 34-38, cit. s. 94, 95. Sorensen, s. 84—85. 1653
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=