397 rätten I Lund var Nehrman av samma åsikt: i hans föreläsningsunderlag exemplifierades de stater, där makten var koncentrerad till en person med Kongelovens Danmark. Orsaken till enväldets införande var förövrigt densamma i Danmark som i Sverige: »oenighet emillan dem, hos hwilka största enigheten borde wara, neml. emillan Stånden, som alla böra endräktel. wilja tillika med Konungen». Bortsett från den i Danmark till övervägande delen naturrättsliga argumentationen till fördel för den enväldiga statsformen, är parallellerna med situationen i Sverige före 1719 slående. Likheterna diskussionerna emellan blir än mer påtagliga mot bakgrund av den tydliga försvarsposition man intog i de båda länderna i förhållande till förment kritisk utländsk teori på området. Hotet mot en sund uppfattning av det dansk-norska statsskicket ansågs komma från Montesquieu och hans i De Vesprit des lois företrädda uppfattning omdespotin. Holberg, med sin starka påverkan av tysk doktrin och lojalitet mot den bestående politiska ordningen, kritiserade Montesquieus höga uppskattning av det engelska statsskicket. Framförallt argumenterade han mot Montesquieus tes omfruktan somgrund för despotin och oinskränkt makt inomstaten — från despoti till kungligt envälde var steget inte långt och detta gjorde ämnet både politiskt brännbart och ömtåligt för nationalkänslan. Kofod Ancher såg sig därför 1756 föranledd att rycka ut till enväldets försvar i skriften De indole jurisprivatI pro habitu imperii Danico-norvegici libri duo - ett verk, ursprungligen planerat att omfatta två delar där den första avsåg att presentera regeringssättet och dess ledande princip, den andra den dansk-norska civilrätten som den utvecklats på grundval av författningens bestämmelser. Genom att kritisera såväl de teokratiska idéerna med ursprung i 1 Sam. 8 sommachiavellistiska tankegångar och istället uppställa mål för staten som likhet, frihet och folkets väl — ändamål som enligt författaren bättre lät sig tillgodoses under envälde än mångvälde - ansåg sig Kofod Ancher ha visat på skillnaderna mellan regeringssättet i Danmark-Norge och de despotiskt styrda staterna. Universitetet i Köpenhamn var dock inte den enda institution i Danmark somerbjöd undervisning i juridik och politik. 1623 upprättade Kristian IVen riddarakademi, en utvidgad variant av en äldre adelsskola, i Soro på Själland. Trots att akademin på 1640-talet i alla väsentliga avseenden hade jämställts med Köpenhamns universitetet gick läroanstalten tillbaka för att helt avsomna 1665.'^'^'* På 1730-talet väcktes på lokalt initiativ tanken på ett återuppKofod Ancher, s. 21-22. LiSB, I, 1, § 9 med marginalanteckning. I LUB, Jur. Föreläsn. Nehrman 2, samma ställe hävdas att »[d]enna Lex Regia är ei något Jus Publicum, utan handlar allenast omSuccession, om Printsarnas uptödsel, om Collegiemas sydsla [...] så at ei något interregnum måtte blifwa. Cit. LUB, Jur. Föreläsn. Nehrman 2, I, 1, § 8. Holm, Holbergs statsretlige og politiske synsmaade, s. 35—37, dens.. Omdet Syn paa Kongemagt. Folk og borgerlig Frihed, s. 41-51. Jfr. Björne, Patrioter och institutionalister, s. 357-358. Översiktligt omden politiska undervisningen i Soro under 1600-talet i Nielsen, s. 13-20. 1642 1641 1642 ovan 1643 1644
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=