396 ha undersåtarnas välgång för ögonen - salus populi suprema lex esto - förnekades all rätt för undersåtarna till motstånd mot en vrång överhet.beträffar den danska monarkins partikularstatsrätt, kommer Hojers uppfattning om densamma till uttryck i hans posthumt utgivna privatkollegium i jus publienligt utgivaren ursprungligen hållet 1737 eller 1738.*^^^ Av bokens 1636 cum, 152 sidor i kvarto behandlar, betecknande nog, endast elva sidor kungarikets statsrätt — övriga upptas av de betydligt mer komplicerade bestämmelserna för maktutövningen i Slesvig-Holstein och i grevskapen. Kortheten i framställningen rörande kungarikets jus publicum är förklarlig mot bakgrund av den konstitutionella situationen, dikterad av Kongelovens bestämmelser: Kongen har den hoyeste og u-inskra:nkede Magt, da han er det överste Hoved her paaJorden over alle Menneskelige Love, og erkjender ingen anden Dommer over sig enten i Gejstlige eller Verdslige Sager uden GUd allene, og ikke er forpligtet at gjore sine Undersaattere Regnskab for sin Opforsel. Hvoraf sees 1) At Kongen er Eenevolds-Herre 2) Hvad Eenevold-Herredomer.'^-^* För kungarikets del medförde detta att det inte fanns några ständer i politisk bemärkelse.Folket hade av egen fri vilja överlåtit makten till Fredrik III och hans arvingar, något sommedförde att ingen Prins i Europa besidder denne rettighed paa saa god Grund, som den Danske Konge-Stamme, og hvad en gang har veered et Folks frie Villie, maa af Fornodenhed og blive det eftertiden, efter den regel: hvad en gang til Noye, bliver stedse en Folge.'^"*^ Kongeloven tillät ingen diskussion: makten var en gång för alla överlåten av folket till monarken. Maktöverlåtelsen var frivillig, fullständig och evig. För Hojers efterträdare på lärostolen, Peder Kofod Ancher (1710-1788), medförde enväldet att man kunde ifrågasätta huruvida Danmark, »hvor Regleringen er Soverain», överhuvudtaget hade någon statsrätt. I hans Anviisning for en Dansk Jurist, angaaende Lovkyndigheds adskillige Deele, Nytte og Hielpemidler (1755, ny uppl. 1777) inskränktes således jus publicum particulare i Danmark och Norge till att enbart omfatta det som kunde förklaras utifrån Kongeloven, t.ex. monarkernas förpliktelse till en viss religion, successionsHölberg, s. 356—366, 378—381. Om Holbergs inställning till enväldet, se vidare Holm, Holbergs statsretlige og politiske synsmaade, vad beträffar hans inledning till naturrätten särsk. s. 17-18, Foss, s. 433-438. Holbergs starka beroende av Pufendorfs verk demonstreras tabellariskt på s. 457. 1635 Andreas Hojer, Jus Publicum der er Stats-Ret eller Statsförfattning og rettigheder for Danmark, Norge og Fyrstendommene forklaret ved private Forelsesninger eller Kollegio af Hr. Professor Andreas Höjer [...] udgivet af Peder Mortensen Bredsdorf. Christiania, 1783. Hojer, Oversaetterens Foretale, fol. 2 h.; jfr. Nielsen, s. 31. Cit. Hojer, s. 2. Hojer, s. 4. Cit. Hojer, s. 9. 1636 1637 1638 1639 1640
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=