394 Lex Regia, Kongeloven. I lagen - författad av Peder Schumacher Griffenfeld under påverkan av tankegångar från Arnisaeus och Grotius^^^^ — hänvisades uttryckligen till folkets frivilliga överlåtelse av makten till regenten somhädanefter var innehavare av »alle lura Majestatis, absolute Magt, souverainitet og alle Kongelige Herligheder og Regalier». Aktstycket omfattar sammanlagt 40 artiklar, varav de sju första ägnas åt den kungliga maktutövningen. Resterande behandlar frågor såsommonarkens myndighetsålder, förmynderskapsregering och, framförallt, arvföljden.Genomatt de svenska ständerna vid riksdagen 1680 på kunglig fråga förklarade att en myndig regent varken var bunden av regeringsformens stadganden eller av att inhämta rådets synpunkter, utvidgades den svenska kungamakten på ett liknande sätt. En påverkan från den danska händelseutvecklingen är inte osannolik. Sverige var ett av Gud monarken förlänt arvrike och endast inför Honom var konungen anvarig för sina handlingar.Till skillnad från det danska enväldet infördes emellertid den karolinska absolutismen stegvis och under flitigt ianspråktagande av teokratiska argument. Liksom vad avsåg 1719/1720 års svenska regeringsform, var det, strikt tolkat, tvivelaktigt om någon förutomöverheten själv hade kompetens att närmare förklara författningsurkundens text. Kongelovens art. 3 stadgade att monarken själv inte bara hade högsta makt och myndighet att stifta lagar utan också att förklara dem. Det praktiska behovet av en sådan förklaring måste inledningsvis ha varit begränsat, eftersomKongeloven länge betraktades somett slags statshemlighet och inte offentliggjordes i tryck förrän 1709. Då publicerades den dels i en folioutgåva sompresenterades olika europeiska hov, dels i ett mindre format, förmodligen tryckt av en privatman i utlandet. Den inhemska rätten intog länge en blygsam roll vid Köpenhamnsuniversitetets juridiska fakultet, åtminstone i jämförelse med de svenska universitetskonstitutionerna. Statuterna från 1593, influerade av universitetet i Wittenberg, omtalade enbart en juris professor, vars uppgift det var att hålla föreläsningar över Institutionerna och ge kompletterande undervisning i Platon, Cicero och Aristoteles - ett ämnesutbud somprimärt var avpassat för prästutbildningens behov.Först 1732 utfärdades nya statuter, utarbetade av en kommission vars inrättande till stor del gick tillbaka på tankegångar, presenterade av den tidigare Hallestudenten Andreas Hojer (1690-1739) och tydligt Fabricius, s. 314-317; jfr. dock Dreitzel, s. 408—412. Cit. Kongelovens preambel somåtergiven i Jorgensen, s. 39; Fabricius, s. 306-310. K.M:ts approbation på ständernas förklaringär tryckt i von Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth II, s. 1873-1874. Se vidare Thanner, 1680 års statsrättsförklaring. Omförhållandet mellan den danska och svenska utvecklingen särskilt s. 63—64. Fabricius, s. 357-358. Lausten i: Kobenhavns universitet 1479—1979 I, s. 91-92; PoulJobs. Jorgensen i: Festskrift i Anledning af Tohundrade Aars Dagen for Indforelsen af Juridisk Eksamen, s. 13-21. 1622 1623 1624 1625 1626
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=