392 1750-talets intresse för undervisning i såväl tysk-romersk somsvensk statsrätt i Greifswald framkallade reaktioner av olika karaktär vid det pommerska universitetet. När visitationskommissionen konstaterat att nödvändig kompetens för föreläsningar i det förstnämnda ämnet saknades hos juristerna, gavs filosofiska fakultetens dekanus i uppdrag att vid tillsättningen av den vakanta lärostolen i historia och moral också beakta de sökandes kunskaper i statsrätt. Kombinationen av ämnena ansågs lämplig, då »die WiEenschaft imjurepublico sich gröl^ten Theils auf die historic griindet». Juridiska fakulteten protesterade och anförde att disciplinen rätteligen hörde till den juridiska sfären. Trots juristernas tvivel på filosofiska fakultetens kunskaper inom området, synes man ha nedlagt ett solitt arbete i sina försök att skaffa fram kompetenta sökande och i frågan bl.a. kontaktat Schmauss i Göttingen. Att professuren i praktiken komatt stå obesatt p.g.a. Joachims bortovaro torde varken universitetet eller överheten kunna lastas för. Det framstår också som omundervisning i tysk-romersk statsrätt förekommit även innan man från svensk sida intresserade sig för saken, om än inte i den omfattning som ansågs önskvärd av de maktägande eller de två personer vid universitetet sommed sina goda kontakter med myndigheterna villigt bidrog till dess modernisering - Mayer och Dähnert. Innehållet i tidskrifter med anknytning till universitetet avspeglade ett levande intresse för statsrättsliga spörsmål, manifesterat i litteraturrecensioner där verk av bl.a. Johann Jacob Moser, Johann Jacob Schmauss, Johann Stephan Putter och Daniel Nettelbladt presenterades för den pommerska publiken. Därigenomgjordes också provinsens undersåtar bekanta med periodens diskussioner rörande Rikskammarrätten och behovet av rättsliga reformer i det tysk-romerska riket. Universitetets isolering i förhållande till det övriga Tyskland bör sålunda inte överdrivas — varken som ett resultat av ett »naturligt» ointresse, dikterat av det faktum att akademin hörde under den svenska kronan, eller som en följd av en målmedveten svensk politik att motarbeta studiet av den tysk-romerska statsrätten. Den av Notker Hammerstein och i anslutning till honom också av Michael Stolleis företrädda uppfattningen om Greifswaldakademin som avskuren från de statsrättsliga debatterna i det övriga Tyskland kan därför revideras. Då frågan omundervdsning i svensk statsrätt aktualiserades 1757, visade det sig att universitetslärarnas orientering i den svenska statsrätten lämnade en del övrigt att önska. Trots att man påstod sig ha givit föreläsningar i disciplinen, hade man en tämligen oklar bild av vad somräknades till de svenska grundlagarna - svensken Levin Möller förhindrade att man i skrivelse riktad till generalguvernören/kanslern utbad sig om en förteckning på relevanta förordningar. Genom Dähnerts översättningar av bl.a. grundlagarna och En Ärlig Szcensk gavs de tyskspråkiga studerande i Greifswald möjlighet att stifta bekantskap med det svenska statsskicket utifrån samma politiskt korrekta material som sina svenskspråkiga medbröder. Eftersominga anteckningar hänför-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=