23 1.2. Universitetens framväxt och utveckling Undervisningen i det tidigmedeltida Europa ansågs vara en kyrklig angelägenhet och meddelades i kloster och katedralskolor. De äldsta organiserade sammanslutningarna för undervisning utanför direkt kyrklig kontroll växte fram under slutet av 1000-talet som ett resultat av de samhälleliga förändringarna: kampen mellan kyrkan och den världsliga makten, urbaniseringen, ett uppsving för handeln och återupptäckten av den av Justinianus kodifierade romerska rätten, välbehövlig i sin egenskap av konfliktlösande instrument för ett samhälle statt i omvälvning.De medeltida universiteten var privilegierade, självstyrande korporationer vars ledamöter rekryterades oberoende av nationalitet.^’ Lärosätenas autonomi skall dock inte överdrivas: kyrkan förbehöll sig inte bara rätten att utfärda privilegiumför nya universitet utan kontrollerade också lärarkårens sammansättning genom att kanslern - vanligtvis identisk med biskopen eller en medlemav det lokala domkapitlet - på påvens vägnar beviljade licentia ubique docendi, d.v.s. tillåtelse till att undervisa.^^ Undervisningen meddelades vanligen inom ramen för de fyra klassiska fakulteterna, varvid uppgiften för den filosofiska fakulteten i huvudsak kan beskrivas somförberedande inför studiet vid de högre fakulteterna. Den filosofiska fakulteten fick därför en karaktär av akademisk introduktionsfakultet vars ämnen till stor del byggde på den undervisning som gavs i de skolor som den studerande tänktes ha genomgått före immatrikulationen, d.v.s. först och främst den av kyrkan finansierade katedral- eller domskolan. Utbildningsprogrammen i dessa omfattade i huvudsak grammatik, retorik och logik (det s.k. trivium, den trefaldiga vägen till vishet) och de fyra matematiska disciplinerna aritmetik, geometri, astronomi och musik {quadrivium). Under loppet av tolvhundratalet minskade emellertid de traditionella disciplinernas betydelse till fördel för natural- och moralfilosofi samt metafysik, alla ämnen somintill dess fallit utanför fakulteternas kursutbud. Av avgörande betydelse, inte minst för studiet av den mänskliga samlevnaden, var återupptäckten av Aristoteles’ verk.^^ Utgångspunkt för Aristoteles’ samhällslära var uppfattningen ommänniskan som en samhällsvarelse, till skillnad från djuren med förmåga att skilja mellan gott och ont och tack vare språket i stånd att kommunicera med sina likar; människan var således avsedd att leva sitt liv tillsammans med andra människor. Ur denna sociala böjelse växte familjen fram, ur familjen byn och ur byarna Koschaker, s. 61-62; Berman, s. 160. Jacques Verger, Patterns i: A History of the University in Europe I, s. 45. Walter Riicgg, Themes i: A History ofthe University in Europe I, s. 14-18; Paolo Nardi, Relations with authority i: A History of the University in Europe I, s. 81-86; Aleksander Gieysztor, Management and resources h .4 History of the University in Europe /, s. 129—133. Gordon Leff, The triviumand the three philosophies i: A History of the University in Europe I, s. 307-311; Pctcrscw, s. 4—5, 13-16. Aristoteles, Politiken 1253a.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=