391 I det projekt för statsrättsundervisningen i Lund som Cronander senare samma år delgav kansler positionerades disciplinen såväl historiskt som i förhållande till andra vetenskaper. Förutsättningarna för utvecklingen av ett svenskt jus publicum hade tidigare inte varit gynnsamma: ämnet hade lidit av att juridikenföreträtts av lärare somantingen var utlänningar eller hade erhållit sin utbildning vid främmande universitet och därför antingen var smittade av »Påfwelagen» eller hyste en överdriven respekt för den romerska rätten. Det utländska tankegodset skadade landet och hindrade framväxten av ett svenskt jus publicum. Cronanders samtid hade emellertid fått uppleva hur landet inte bara fått en ny regeringsform utan också hur statsrättens hjälpvetenskaper blomstrat upp: jus publicum universale var väl genomarbetat, rikshistorien — man lägger märke till termen - utforskades med nya metoder samtidigt som gamla felaktigheter och spekulationer rörande ratione status och arcana dominationis var utmönstrade; till detta komatt man i Nehrmans anteckningar ägde en fullständig grund för ett systema juris publici suecani. Med andra ord: den svenska statsrätten uppfattades som en ny gren av den nationella rättsvetenskapen, ett rättsområde där jus publicum universale och historieskrivningen spelade en viktig roll - till skillnad från äldre åsikter somdels sökte rättfärdiga en från de allmänna moraluppfattningarna lösgjord statsnytta å la Machiavelli, dels eftersträvade att hemlighålla kunskaper rörande staten; det utländska inflytandet hade, somvi sett, inte länt vare sig landet eller ämnet till båtnad. Avståndstagandet från tanken på statsrättsämnet som ett Arcanum Status markerades också i den av von Höpken utarbetade instruktionen för Risell. I denna lades även - i överensstämmelse med 1757 års kungl. brev - stor tonvikt på det historiska perspektivet med syftet att därigenom belysa »rationes Legum Fundamentalium» samtidigt som lärostolsinnehavaren förbjöds att författa något läromedel i ämnet utan kontroll från kanslikollegiets sida -detta för att förhindra att något »arbitrairt» insmög sig på bekostnad av officiellt sanktionerade principer. Däremot var det föreskrivet att Risell hade att undervisa studenterna i det tysk-romerska och andra europeiska staters regeringssätt, ett inslag som dock hade det uttalade målet att åhörarnas uppmärksamhet skulle fästas på de felaktigheter somutländsk litteratur kunde ge upphov till omden applicerades på svenska förhållanden. Tyngdpunkten i Risells offentliga undervisning synes ha legat på en grundlig framställning av den svenska författningens historiska utveckling. Med utgångspunkt i anteckningar härstammande från den privata undervisningen kan man konstatera att Risell baserade sin framställningpå en tvåkontraktslära, där överheten direkt genomfolkets val och indirekt genomGud utrustats medjura majestatica, de rättigheter som befordrade individernas lycksalighet. Det svenska statsskicket klassificerades som en forma monarchica aristocraticodemocraticce temperata där ständerna av fundamentallagarna bands till lydnad — i den mån monarken respekterade konungaförsäkrans bestämmelser.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=