386 omöverheten någon gång flyktigt betänkte att det var människor de härskade över; i Europa fanns fortfarande riken, vars potentater hellre önskade att deras undersåtar lydde och led än såg och tänkte. Den svenska överheten, däremot, vinnläde sig om att landets författning blev känd såväl för världens ögon, för statsmännen liksom för den ringaste undersåten. Först genomkunskaper i landets författning och i statens överflöd och brister, fördelar och behov gavs möjligheter för den sant trogne undersåten och fosterlandsvännen att främja det gemensamma bästa. Argumenteringen för statsrättämnet utifrån detta informerande perspektiv tar sålunda sin utgångspunkt i en stat, befolkad av aktiva individer - individer med legitim rätt att inte bara tillvarata sina intressen i förhållande till andra utan också att medverka i samhällets utveckling. Den tidigare undersåten, vars roll i samhället var att med disciplinerad kärlek, trohet och vördnad gå överhet tillhanda ersattes på det idealistiska planet med en engagerad, laglydig medborgare som var lojal med den bestående ordningen - en ordning som ytterst grundades på folkets frivilliga överlåtelse av makten till dess fullmäktige, ständerna. För att ge undersåten-medborgaren tillfälle att tillvarata sina och samhällets intressen i överensstämmelse med lagarna krävdes upplysning. Ett sätt att utbreda information var undervisningen i partikularstatsrätt vid universiteten, ett ämne somtillsammans med t.ex. ekonomin i motsats till många andra akademiska discipliner kunde karakteriseras somnyttigt. När den av den parlamentariska majoriteten förespråkade uppfattningen om grundlagarna ifrågasattes, visade det sig emellertid att de styrandes vilja att tillåtanågon diskussion på området var synnerligen begränsad och ett klart disciplinerande förhållningssätt gjorde sig påmint. Inte desto mindre infördes genom 1766 års lagstiftning en vidsträckt tryckfrihet och en offentlighet för myndigheternas handlingar som uppmuntrade undersåtarnas kontroll av förvaltning och rättskipning. Till de skrifter som därmed blev möjliga att ge ut, hörde den 1759 förbjudna Swea Rikes Styrelse efter Grund-Lagarne som efterlyste informationsinsatser som t.o.m. överskred de mått och steg som riksdagen 1755—56 vidtagit; sålunda borde individernas kunskaper i grundlagarna kontrolleras av prästerskapet i samband med kristendomsförhör och äktenskaps ingående och prov i ämnet anställas med alla sökande till tjänster och burskap. Hattregimens repression av författningens och den egna fraktionens motståndare bör inte förringa det faktumatt man från majoritetens håll var villigatt åtminstone i teoretiska termer tillskriva individerna en politiskt aktiv roll, d.v.s. en förändring av undersåten i riktning mot medborgaren. Statsrättundervisningen var en del av denna förändring.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=