384 ses som ett rent yrkesförberedande moment inom utbildningen för kanslitjänstemän, domare och blivande ämbetsmän med befattningar rörande ekonomin - d.v.s. en roll för disciplinen somväl motsvarade det protestantiska universitetets ställning somutbildningsanstalt för blivande statstjänstemän —, men kunde också uppfattas som en allmän samhällsorientering inom vars ramar undersåten inte bara fick kunskap om monarkens myndighet utan också om den enskildes plikt och rättighet samt hur man tog tillvara dessa; kunskaper som var till mycken nytta omman (mot förmodan) skulle utses till riksdagsman. I Nehrmans argumentationfanns således ett starkt nyttoorienterat, informativt drag under det att det disciplinerande är svagt markerat — möjligen kan ett sådant anses föreligga i förhållande till utländska författare, vars felaktiga uppfattningar rörande den svenska författningen behövde korrigeras: genom flitigt arbetande i ämnet borde man »stoppa munnen till på bespåttare och underrätta andra». I mindre sekreta deputationens memorial om irriga begrepp rörande regeringsformen (1752) inte bara legitimerades ständernas lagstiftande makt utan också monarkens befogenheter såsom ursprungligen emanerade från folket, samtidigt som memorialets författare inte nog kunde understryka behovet av disciplinering och information för att på så vis komma till rätta med de utbredda irrlärorna. Informationsbehovet tillgodosågs genom hattarnas agerande inför riksdagen 1755: en ny tryckning av grundlagarna såg dagens ljus, supplerad med den rättsinniga uttolkning somEn Ärlig Swensk erbjöd. Kampen omopinionen hade tagit sin början och i den är det tydligt att kanslipresidenten Anders Johan von Höpken intog en ledande roll på flera fronter. Intressant är hans (mer eller mindreuppriktigt menade) engagemang för utbredandet av information: det var han som uppmärksammade kanslikollegiet på behovet av en ny grundlagsedition och av allt att döma var han också knuten till utgivandet av En Ärlig Swensk. I debatten avseende privilegiet för tidskriften, uttalande han sig inte bara i varma ordalag för tryckfrihetenutan också för den akademiska undervisningen i jure publico patriae: vad ständerna tidigare hade föreskrivit för ungdomens undervisningvidutbildningsanstalterna kunde inte anses somförgripligt i tryck för allmänheten — man levde inte längre i de mörka tider som reformationen skingrat och upplyst, då Bibeln var ett areanumför klerker och varifrån lekmännenvar uteslutna. Detta hemlighetsmakeri hade resulterat i ett kyrkligt envälde och ledde ofelbart till envälde »uti den Po/ftfska Regerings Kroppen». Informationen — upplysningen — var sålunda enväldets fiende och frihetens värn. En ÄrligSwensk förorsakade debatt i ständerna såväl omde i tidskriften förfäktade idéerna somtillåtligheten att överhuvud kommentera grundlagarna, en debatt som karakteriserades av oppositionens prohibitiva restriktivitet mot den av hattmajoriteten lanserade idealistiska argumentationen för individuellt deltagande i samhällslivet. Att tolka grundlagarna var enligt oppositionens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=