382 skulle anmäla sig under det att man i Lund så småningom- efter det att Palmstierna skärskådat Collings förslagtill föreläsningar —överlät ansvaret på medicine professorn Eberhard Rosén, en man med både historiskt och statsrättsligt intresse och sedan tidigare begåvad med goda förbindelser till Göttingen. Att något större kontrollintresse inte visades saken från myndigheternas sida hänger rimligtvis samman med ämnets - i förhållande till den svenska statsrätten - politiskt tämligen ofarliga karaktär. Desto starkare gjorde då riksdagsmajoritetens kontrollbehov sig påmint i den från enväldet ärvda censuren. Även om kanslikollegiet 1759 ansåg att »skrivfriheten» var nödvändig och för sin del gärna befrämjade den, totalförbjöds allt politiskt tryck intill den av ständerna i propagandaprogrammet önskade auktoritativa läroboken i statsrätt utkom. Till författare utsågs på von Höpkens initiativ 1757 Anders Botin, vars karriär sannolikt underlättats av hans året före deklarerade beredvillighet att fortsättningsvis tjäna det allmänna med författarskap också i jhspublicum. När någon lärobok trots allt inte kom till stånd, medförde detta att förbudet i praktiken kom att gälla till 1766 års tryckfrihetsförordnings ikraftträdande. I samband med att det stod klart att Botins arbete stod i fara, samlade kanslikollegiet in föreläsningsunderlag från Uppsala, Åbo och Lund. Varken Colling i Lund eller Pryss i Abo verkade särskilt förtjusta över uppdraget, något som säkerligen hade att göra med de konsekvenser en bristande ortodoxi kunde medföra för den enskilde: att överhetens kontroll ingalunda gjorde halt vid gränsen för den akademiska jurisdiktionen har vi sett många bevis på. 3. Funktionsaspekten Den självklara slutsatsen att överhetens intresse för statsrättsämnet dikterades av disciplinens politiska nyttighet kräver knappast några ytterligare förklaringar. Däremot kan det vara givande att närmare granska saken utifrån det i inledningen presenterade funktionsperspektivet. Av central betydelse var givetvis den legitimerande funktionen — i statsrättsämnet förklarades den bestående politiska ordningens ideologi för undersåtarna. Utifrån det sätt som ämnet presenterades, ges möjligheter att definiera överhetens syn på undersåtarna och deras roll i samhällslivet. Två utgångspunkter för undervisningen framstår härvidlag som möjliga: dels ett överhetsstatligt repressivt disciplinerande förhållningssätt, dels ett förhållningssätt somi större utsträckning bejakade det politiska livets offentlighet och undersåtens-medborgarens deltagande i detsamma. De första åren efter Karl XII:s död karakteriserades av en ideologisk kamp mellan anhängare till den starka kungamakten och de postrevolutionära makthavarna. Riksdagskommissionens dom mot Dahléen m.fl., där de legitima-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=