379 gynnande av enskilda, lojala personer på bekostnad av universitetets privilegier medförde motsättningar inom lärarkollektivet. De svenska universitetens starka band till statsmakten avspeglades i den statsrättsliga undervisningen; efter kassationsaktens antagande vid riksdagen 1689 kriminaliserades alla mot enväldet kritiska yttranden, något som även de akademiska lärarna hade att rätta sig efter i sin verksamhet. Den tidigare gängse konstitutionalistiska maktdelningsteorin och dess fundamentallagsbegrepp sattes på undantag och undervisningen betonade undersåtarnas skyldigheter mot den enväldige monarken - antingen utifrån ett resonemang rörande det irreversibla härskarfördraget eller med inspiration från teokratiskt tankegods. 2. Besluts- och kontrollaspekten Männen bakom 1719/20 års regeringsformvar påverkade av naturrättsliga teorier — av Fredenstierna nämns särskilt Grotius och Pufendorf - och det var också med naturrättslig argumentation de nya makthavarna försvarade den nya ordningen, en ordning som emellertid i mångt och mycket övertog den starka kungamaktens administrativa system och regelverk. Periodens första intresseyttring rörande politisk undervisning vid akademierna daterar sig till vintern 1721 då en präst vid hovet predikat de juribus majestatis och därefter låtit trycka sin predikan - högst sannolikt var det här frågan om en predikan med teokratiskt innehåll. Också processen mot Dahléen m.fl. sommaren 1723 riktades mot teokratismen och i riksdagskommissionens domskäl fastslogs grunderna för den nya statsideologin: Gud hade i den naturliga lagen och det sunda förnuftet förpliktat människorna att för deras egen välgång träda samman under en av dem själva vald överhet. Överhetens makt kunde vara mer eller mindre inskränkt, allt efter vad den ömsesidigt bindande överenskommelsen mellan folk och styrande - fundamentallagen - föreskrev. Samma sommar vann också förslaget omundervisning i regeringsformen vid universiteten bifall i kanslikollegiet. I detta första skede lämnades avgörandena omvem som skulle företräda ämnet och sättet för undervisningens genomförande till akademierna själva. Enligt 1655 års universitetskonstitutioner ålåg ansvaret för ämnet närmast professorn xphilosophia civilis även omockså lärostolsinnehavarna vid den juridiska fakulteten kunde göra anspråk på disciplinen, en blandad kompetens somför Uppsalas vidkommande ytterligare förstärktes genomexistensen av professor skytteanus. Hattarnas maktövertagande 1738—39 innebar ett ökat intresse från riksdagens sida för utbildningens roll i samhället: den romerskrättsliga professuren i Uppsala drogs in och ersattes med en »nyttigare» lärostol i ekonomi vars innehavare tillsattes direkt av ständerna. 1745 påbörjades en genomgripande reformav den högre undervisningen som 1750 ut-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=