375 Collings och hans kollegors reaktioner under Palmstiernas kanslersperiod låter den sentida betraktaren ana att ett djupare personligt engagemang i statsrättsämnet knappast kan ha genomsyrat dess företrädare i Lund. Av Collings hand finns en desillusionerad betraktelse över det politiska läget 1762 bevarad, där han i 21 punkter uppräknar »rådspartiets» - d.v.s. hattarnas - synder, var till hörde att det »dragit in oss i närwarande olyckel. krig med alla the swåra påfölgder» och att det »trampat wåra Grund Lagar under fötterna, tå de wågat besluta Krigutan Ständernas samtycke».Collings lojalitet med den tidigare kanslern och han parti synes ha varit begränsad. Att inte heller den redan tidigare av Palmstierna som politiskt otillförlitig ansedde Sven Bring hyste några varmare känslor för regeringsssättet är mindre förvånande: i brev till presidentsekreteraren och hatten Jacob von Engeström, kanslern Johan Engeström, förklarade han i december 1766 att landets jus publicum blev mer och mer obegripligt. Vore han rik, hade han begivit sig utomlands »och så tror iag, at begiärelsen tog mig att skrifva svenska jus publi1619 till biskopen och pro- 1618 son cum». Liksom fallet är beträffande Lund och Åbo, saknas också för Greifswalds vidkommande uttryckliga order från överheten vad gäller föreläsningarnas inställande efter det att ständerna antagit 1772 års regeringsform. Att undervisningen - åtminstone i dess dittillsvarande form- upphörde, bestyrker emellertid Dähnerts minnestecknare, Th. C. Piper 1786: NachdemGustav der DrittedemKönigreicheSchweden eine andere Regierungsform und damit der Nation zugleich eine verbesserte Gestalt und neues Leben gegeben hatte, waren mit der alten Verfassung auch zugleich die Lehrstiihle gefallen, auf denen man sie bis dahin erklärt hatte, und der Vortheil dieses Instituts ward auch vorher schon immer mehr unerheblicher, weil der Körper der Republik immer heftiger durch innerliche Gährung zerriittet zu werden schien, je kunstmäfiigere Recepte man fiir ihn aufschrieb. 1620 3.7.4. Konklusion Mössornas ekonomiska politik resulterade i en kris för landet. Hattarna vände sig i egenskap av oppositionsparti till hovet och utlovade en ändring i de bestående maktförhållandena. Efter en av frihetstidens livligaste valrörelser, vann hattarna majoriteten i samtliga stånd vid riksdagen 1769—1770. Trots löftena '^■7 UUB, B137 nr. 5. Colling, När man besinnar the hos oss 1762 härskande tankesätt i Politicis, igenfinner man tre slags Partier, WoiPartiet, ^kåsPartiet och LandtP^rrbet. Cit. fol. 50 v., fol. 51 V. I handskriftskatalogen står anmärkt (Föreläsning?), vilket är fullständigt osannolikt. Lolo Krusius-Ahrenherg, Jacob von Engeström, art. i: SBL 13, s. 615-626. Brev Sven Bring t. Jacob von Engeström 17/12 1766 somåtergivet i Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening, s. 7—8. Cit. Piper, s. 31. 1618 1619 1620
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=