374 climat, la religion, les loix, les maximes du. gouvernement, les exemples des choses passées, les moers, les maniers. Den konstitutionella sedvanan, arbetets egentliga ämne, bestämdes utifrån jenensaren B. G. Struves (1671-1738)’^*^ definition av det tysk-romerska rikets Reichsherkommen. Författaren konstaterade — kanske inte så överraskande — att existensen av en motsvarande sedvanerätt inomden svenska statsrätten dels förutsatte att bruket i fråga inte reglerades i fundamentallagarna, dels att monark och ständer var ense om dess giltighetd^’"^ Mot bakgrund av karaktär och innehåll är det inte osannolikt att Colling själv var den egentlige upphovsmannen till textend^i^ Mera omfattande är den 1768 publicerade Specimen juris publici De differentia legum fundamentalium, försvarad av Johan Eric Drangel somåtminstone i en gratulationsvers figurerar som arbetets författare. Avhandlingen, omfattande 21 sidor, behandlar fundamentallagarnas åtskillnad ur vad man närmast skulle kunna kalla rättssystematiskt synvinkel. Utan att hänvisa till någon litteratur, konstaterade författaren inledningsvis att samhället vilade på två fördrag och att Sverige räknades till de inskränkta monarkierna. Fundamentallagsbegreppet definierades med utgångspunkt i G. E. ¥r\X.sc\\ Jus publicum universale et pragmaticum Qena 1734). Vad beträffar det egentliga ämnet för avhandlingen — grundlagarnas åtskillnad - kunde tre sådana distinktioner göras: mellan äldre och nyare, mellan oskrivna och skrivna samt mellan L.L. Fundamentalesprincipales och secundarias. Till de äldre räknades landskapslagarnas och landslagens konungabalkar (ur vilka man kunde dra slutsatsen att svearna och götarna alltid älskat en laglig frihet) och 1634 års regeringsform, till de nyare regeringsformen 1719 och 1720 års förbättrade version av densamma. Oskriven grundlag - d.v.s. det ämne som hade behandlats 1766 - hade existerat i Sverige framtill 1200-talet; f.ö., påpekade författaren, var det samma sak som det tyska Reichsherkommen. Av större betydelse var då indelningen i primära och sekundära grundlagar. Till de förstnämnda hörde 1720 års regeringsform, riksdagsordningen och Adolf Fredriks konungaförsäkran, till de sistnämnda riksdagsbesluten från 1719 och framåt, ständernas privilegier, utskottsinstruktioner, tryckfrihetsförordningensamt olika administrativa stadganden för centrala myndigheter. Somunderlag för klassificeringen av vissa författningar som hörande till gruppen primära grundlagar, hade upphovsmannen använt 1757 års kungliga brev ang. fundamentallagarnas avhandlande m.m., ju - somvi sett - en ny tryckning av RF, ROoch KF hade beslutats. 1616 varigenom OmStruve, se Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I, s. 308. Colling, Tentamen jur. publ. De observatia regni. Resp. Anders Petter Sahlberg. 1615 P5j. kriterier som tyder på Collings författarskap eller åtminstone ett nära samarbete mellan preses och respondent - däribland »ett lexikalt hoprafsande av de olika betydelser, som kan ges de i dissertationens titel använda orden» - se Björne, Patrioter och institutionalister, s. 125-131. 1613 1614 Colling, Specimen juris publici De differentia legum fundamentalium. Resp. Johan Eric Drangel. Rörande den i avhandlingen presenterade tvåkontraktsteorin, se också Brohed, s. 46 fn. 4. 1616
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=