372 ärendets gång och det träffade avgörandet. Att universitetet inte hörts omsin uppfattning-vare sig omstatsrättsprofessurens nytta under det nya regeringssättet eller angående lönens fortsatta utbetalande - förklarades helt enkelt ha berott på att kansler trott sig ha bort bespara konsistoriet bekymret med att yttra sig i frågan omlärostolens vidare existens. Vad angick lönefrågan, var det fattade beslutet att anse somett utslag av kunglig nåd, sominte var bunden av några viljeyttringar från akademin. Efter denna deklaration från kanslershåll, presenterad som en rad av hänsynstaganden mot såväl universitet som konungens höghet, såg sig Risell manad att avlägga sin allra ödmjukaste tacksägelse för den ynnest somvisats honom, samtidigt somhan passade på att tacka konsistorieledamöterna för visad vänskap under hans tjänstetid. Risells tack kvitterades av rektor som på konsistoriets vägnar förklarade den kännbara saknad som nu kom att inträda efter det att Risell befriats från sina förpliktelserd^°3 som sentida betraktare har man svårt att frigöra sig från intrycket av en välregisserad scen. Vad somnu återstod av statsrättsprofessuren var ren formalia inför dess indragande: genom skrivelse den 29 oktober delgavs akademin officiellt K.M:ts beslut i saken,i^°'^ ^^^^1 31 i samma månad lästes K.M:ts skrivelse upp i konsistoriet^^^^ och den 7 november resolverades att verkställighet skulle ske.*^°^ Tvärt emot vad man kanske kunde föreställa sig, visade det sig emellertid att Risells tid somfakultetsledamot inte var avslutad med detta. Visserligen hölls han i karantän under några år men redan 1774 meddelade kansler vid personligt besök beslut omatt mot bakgrund av det faktumatt fakulteten bara bestod av två ledamöter, på nytt ge Risell säte och stämma vid sammanträdena - dock under det villkor att någon av de ordinarie ledamöterna fann Risells närvaro Uppenbarligen var då hans återinträde tämligen efterlängtat: vid genomläsningen av fakultetens handlingar får man intrycket av att Solander var överhopad med arbetsuppgifter och hade dåligt med tid att förbereda de mera administrativa ärendena inför sammanträdena. Fakulteten, vars protokoll f.ö. förbigår Risells suspension med fullständig tystnad, underrättades genom protokollsutdrag som föredrogs inför ledamöterna vid sammanträde den 27 oktober 1774. Redan vid detta tillfälle var Risell anmodad att närvara, dock utan att detta resulterade i att han verkligen visade sig. Solander tog tillfället i akt att inför protokollet förklara att Risell i framtiden alltid skulle kallas till fakultetens sammankomster.Därigenom hade det nu förhatliga statsrättspåkallad. 1607 >633 UUA, Kansliet. A 1:140. Prot. 13/10 1772. 1604 UUA, Kansliet. E I c: 8. Brev kansler t. akad. kons. 29/10 1772. >605 UUA, Kansliet. A 1:140. Prot. 31/10 1772. >606 UUA, Kansliet. A 1:140. Prot. 7/11 1772. UUA, Kansliet A 1:143. Prot. Större akademiska konsistoriets protokoll 15/6 1774 (trvxkt i Annerstedt, Bih. IV, s. 347—354. >608 UUA, Jur. fak.:s arkiv A 1:1. Prot. 27/10 1774. 1607
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=