370 högsta magten hvälfva liksomtil de andre trij stånden, och då löpa vij fara at stadna uti en complett democratic, så populaire at dess like uti andre republiquer i hela verlden icke finnes».'^^^ Riddarhusets motstånd till trots, expedierades den konungaförsäkran somde ofrälse ståndens majoritet utarbetatd^^^ Efter det att kungen avgivit sin försäkran - utan att bry sig omatt ta del av innehållet — bröts den sista återstående delen av överenskommelsen genomatt riksdagsmajoriteten licentierade ett antal riksråd och i deras ställe tillsatte personer, vars uppfattningar i huvudsak överensstämde med det tidigare oppositionspartiets. Sannolikt var det detta som fällde avgörandet hos monarken. Revolutionsplanerna började ta form.i594 Den 19 augusti arresterades rådet och följande dag fick ämbetsverken och Stockholms borgerskap avlägga ny trohetsed. Vid middagstid den 21 samlades ståndens ledamöter i rikssalen på slottet. Utanför dörrarna posterades hundra grenadjärer och på borggården stod laddade kanoner uppställda. Sessionen inleddes med att monarken tog plats på tronen och därifrån höll ett strafftal mot ständernas split och de förhållanden som präglat landets skötsel under de gångna åren. Därefter föredrogs innehållet av en ny regeringsformsompå kungens proposition omedelbart antogs av de närvarande. Lantmarskalken och talmännen kallades fram för underskrift, varefter monarken muntligen avgav en ny — och mycket kort — konungaförsäkran. Knytningen till landets konstitutionella traditioner upprätthölls emellertid: i den nya konungaförsäkran återupprepades de frihetstida regenternas avståndstaganden från »det förhateliga konungsliga enväldet eller den så kallade suveräniteten» samtidigt somdet historiska argumentet åter kom till användning. Med statskuppen hade således den urgamla svenska friheten blivit återupplivad och genom den nya fundamentallagen hade landets lagar, »till deras väsentligaste delar» återställts till det skick de hade före 1680.'^^^ Att den nya grundlagstiftningen inte innebar någon egentlig förändringav de nationella statsrättliga principerna underströks också i regeringsformens preambel, där det hävdades att Gustav III hade sett enförbättring av grundlagarna somoundgänglig. Också i regeringsformens avslutande artikel återkomfördömandet av enväldet - efter ett stadgande omatt eventuella tolkningsfrågor rörande grundlagstexten hädanefter skulle hänskjutas till K.M:t och ständernas samfällda behandling.'^97 Några spekulationer i ämnet var därmed uteslutna. K.M:t med riksdagen hade absolut tolkningsföreträde. 1595 Cit. frih. Christer Horn i Sveriges Ridderskaps och Adels Riksdagsprotokoll från och med dr 1719. XXIX. 1771-1772. I, s. 434^35. Lagerroth, Frihetstidens författning, s. 651-665. Konungaförsäkran av den 4 mars 1772 tryckt i Brusewitz., s. 83-90. 1594 MalmströmVI, s. 277-294. 1595 MalmströmVI, s. 379-396. 1772 års regeringsform och Gustav III:s konungaförsäkran den 21 aug. 1772 är tryckta i Hildebrand, s. 119-143, 266. Cit. Gustav III:s konungaförsäkran den 21 aug. 1772 somtryckt i Hildebrand, s. 266. 1772 års regeringsform, preambeln samt § 57. Hildebrand, s. 119, 141. 1592 1593 1596 1597
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=