364 skulle förmå ämbetsverken att lägga ner arbetet och på så sätt tvinga framen urtima riksdag. Planen genomfördes i december månad och visade sig fungera somuttänkt, inte minst beroende på att den statliga administrationen efter lång tids politisk hattdominans var fylld med tjänstemän somhyste lojalitet med det parti som hjälpt dem till deras ämbeten.*^62 Rådet föll till föga och utfärdade den 20 december riksdagskallelse. Riksdagsvalet förgicks av en av frihetstidens livligaste valrörelser. Tryckfriheten resulterade i en flora av publikationer, bl.a. offentliggjordes rådsprotokollen från sammanstötningarna med monarken.Valresultatet gav hattarna majoritet i samtliga stånd och i sekreta utskottets namn sammanställdes sex anklagelsepunkter, remarker, mot mössriksrådet vars ledamöter tvingades till avsked. *565 Somen lämplig tacksamhetsyttring gentemot kungahuset gällde det nu att realisera den justering av författningen sompartiets företrädare ställt i utsikt för att komma i åtnjutande av det kungliga stödet. Med utgångspunkt i ett utkast, författat av kronprins Gustav, föreslogs en djupgående revision av det etablerade konstitutionella livet: monarken skulle framdeles anförtros den verkställande makten och utöva den oberoende av rådsmajoriteten under det att den legislativa kompetensen även fortsättningsvis skulle ligga hos ständerna, dock hämmad av ett kungligt veto. Rådsmedlemmarna skulle utses av ständerna inomett av kungen presenterat förslag på tre personer.*566 Genom att riksdagen beslöt att först behandla de ekonomiska frågorna sköts den av hovet drivna författningsrevisionen upp och kom inte att behandlas förrän efter flera månaders tidsutdräkt, när saken redan grundligt hade ventilerats bland de församlade riksdagsmännen. En mera djupgående förändringav statsskicket var då omöjlig att genomföra. Debatten tog sin utgångspunkt i frågan om justitiekanslerämbetets tillsättande och utvidgades till en attack mot den vid föregående riksdag utarbetade förordningen om lagarnas verkställighet. För närmare utredning remitterades frågan till sekreta utskottet sominför behandlingen förstärktes med justitiedeputationen och sekreta deputationen. I debatten i de förenade deputationerna utkristalliserade sig snart två läger: de somi en återgång till grundlagarnas ursprungliga enkelhet, dess simplicitet, såg en möjlighet att genomföra en reell maktdelning, simplicisterna, och de somförespråkade en fortsatt tillämpning av regeringsformen i enlighet med de Lagerroth, Frihetstidens författning, s. 605-610. MalmströmVI, s. 23-27. MalmströmVI, s. 60—80. MalmströmVI, s. 81. T.ex. Konglig. Maj:tsskrifteliga dictamina omriksens ständers sammankallande til en extra-ordinarie riksdag, tillika med Deras Excellencers riksens råd hwarför sig deröfwer i rdd-cammaren afgifne betänkande (1768) och Protocoller hdllne uti Kongl. Maj:ts rddcammare i anledning af Hans Kongl. Maj:ts nådiga dictamen den 12 december 1768 angående riksens ständers sammankallande til en urtima riksdag (s.å.). Dessa samt en uppsjö olika publikationer rörande riksdagen är förtecknade i Svenskt boklexikon 1700—1829. Riksdagshandlingar, s. 72-110. 1565 MalmströmVl, s.98-\\5. Omdetta, se MalmströmVI, s. 95—97. Rudelius i: StvT 1935, s. 333-335. 1567 1562 1563 1564 1566 1567
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=