362 skrift var emellertid alltför vidlyftig, dyr och tidsbunden för att göra samma nytta hos allmänheten somden nu utgivna Swea Rikes Styrelse. Efter en omfattande genomgång av innehållet kunde recensenten konstatera att man läste arbetet med både nytta och nöje, särskilt som författaren ådagalade inte bara vördnad för grundlagen utan också visade grundlighet i ämnet, redighet i stilen och »ömhet för Medborgarens rätt, emot all slags våld». Boken, sommed skäl kunde anses vara »det förste Systeme af et Svenskt Jus Publicum» borde ägas, läsas och begrundas av varje svensk man. Författaren kunde räkna med alla sina upplysta och patriotiska medborgares tacksamhet - »och hwarföre må vi icke nämna hans Namn, eller Hr. Advocat-Fiscalen Isac Faggot.»'5^° I motsats till Gjörwells utförliga artikel var anmälan i Göttingische Anzeigen von Gelehrten Sachen kortfattad och nyktert hållen. På två oktavsidor lyckades recensenten kortfattat summera huvuddragen i den svenska författningen somden presenterats av skriftens okände författare - »ein grosser Eiferer fur die Freyheit, und fiir die Einschränkung der königlichen Macht». 1561 3.6.3. Konklusion Riksdagen 1765-1766 innebar ett allvarligt bakslag för hattarna och med majoritet i tre stånd lyckades det för mössorna att påbörja en upprensning i den ekonomiska förvaltningen och länka landets utrikespolitik i engelskvänlig riktning. Också grundlagsfrågorna uppmärksammandes. Inledningsvis karakteriserades mössornas inställning till författningen av den kontraktslära man hade omfattat under åren i opposition för att under riksdagens gång allt mer svänga till en folksuveränitetstanke av hattarnas gamla snitt. Motståndet mot denna togs nu upp av hattarna i samverkan med hovet. Av avgörande betydelse var den redan under föregående riksdag aktualiserade frågan om tryckfriheten. Som vi sett, var debatten i sig inte ny och åtminstone på ett idealistiskt plan förhanden även i hattpartiets ledande kretsar. Frågan behandlades i stora deputationens tredje utskott och den 2 december 1766 utfärdade K.M:t tryckfrihetsförordningen till allmän efterlevnad. Därigenom gavs ett slutgiltigt erkännande av den allmänna opinionens legitima roll i det politiska livet, samtidigt som det kvarhängande moratoriet för sådana skrifter som rörde fundamentallagarna bortföll. Kongl. Bibliothekets Tidningar om lärde saker, 1:1 (2/11 1768), s. 2—1, 1:10 (26/11 1768) s. 37-38, 1:20 (21/12), s. 77-78. Cit. s. 2, 3, 79. I brev fr. C. F. Mennander-Fredenheim t. C. F. Mennander d. 16/9 1768 omtalas »hvilka somäro auktorer till tvenne sist öfversända skrifter, som nu mest omtalas. Lagliga tankar och Rikets styrelse. Den förra säges herr kanslirådet baron Bunge hafva skrifvit, och den senare advokatfiskalen Faggot.» Svenska memoarer och bref III, s. 78. Då Gjörwells avslöjande omförfattarens identitet blev offentligt i december och Mennander hade sina misstankar redan i september torde Faggots anonymitet varit av en tämligen efemär natur. Göttingische Anzeigen von Gelehrten Sachen. Zugabe. 22:tes Stiick. Den 16. Jun. 1770, s. CLXXXII-CLXXXIV. 1560 1561
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=