360 Hälst Publicumpå intet sätt är skyldigt, at underhålla wissa människors wällust, öfwerflöd och yppiga lefnad, uppå Rikets och de näringslösas depence: Dessa cecenowiske inrättningar, äro icke någre ärftelige jura, utan sådane, som böra modereras, och äfwen reduceras, när det Allmännas wäl så fordrar.'^53 Oenighet och partier tillhörde de skadligaste olägenheterna för en stat men författarens avståndstagande verkar trots detta något ljumt och visligen - får man förmoda-illustreras intede framförda teserna med något svenskt exempel. Så oundvikligt det är att partier måste wara uti et Land, så ostridigt är det ock, at det ena nödwändigt måste hafwa rätten på sin sida: Men det fordrar en noga kännedomomaf partiemes ursprung och ändamål, innan man kan fullkomligen sluta, hwilketdera agerar mot eller med Staten: Det ringare och swagare är merendel uti sammanbindningen starkare och ståndaktigare, och man röner oftast, at et ringa antal af enwisa och hårdnackade människor på slutet uttröttar och nedslår det talrikare, somgår sagta och försigtigt tilwäga. Något överraskande är då också slutsatsen rörande de personer som inte dragits med i de uppenbarligen så fördärvliga grupperingarna inomstatslivet. At wara indifferent uti Partier, och icke hålla med någotdera, kommer icke altid af et sagtmodigt sinne, utan merendels af illistighet: Ty hwar är sig sielf närmast, och hoppas skära någon winning af bägge PartierP^^^ Vad gäller orsakerna till uppror presenteras läsaren en lista - under hänvisning till Francis Bacon — omfattande elva olika skäl: nyheter och samvetstvång i religionen, alltför tung beskattning, förändring av lagar, kränkning av undersåtarnas rättigheter, allmänt förtryck, ovärdigas befordring till heder och tjänster, »utlänningars skyddande», sädesbrist, oförsiktig avdankning av soldater, »oskyldige människor bragte til förtwiflan» och slutligen allt annat som retade och förenade folket till sammangaddning.i^ss Boken avslutades med en betraktelse av »Det swenska naturliga Lynnet». Tvärt emot vad man möjligen skulle kunna föreställa sig, finns det här inga spår av någon klimatlära. Vad sombehandlas är i stället svenskarnas påfallande kärlek för laglighet och lydnad mot överheten.1^56 \ framställningen hugnas läsaren med en vers, helt i den anda somgenomsyrat verket: När Konung, Råd och Riksens Folk, Sin skyldighet fullgöra. När Lagen är wår drift och Tolk, Til alt wi göra böra. När Rikets Wäl och Folkets Rätt, [Faggot], s. 184—187, cit. s. 187. [Faggot], s. 187—189, cit. s. 188, 189. [Faggot], s. 195-196. [Faggot], s. 197-226. I originalet försett med fotnot och den principalatsförebyggande förklaringen. Ständer. 1557 1553 1554 1555 1556 1557
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=