357 nerhet Tyrannen Christiern, somhade satt sig före, at af Swenskt blod göra så många strömmar, somwattubäckar i Riket». Till all lycka avbröts dennes förehavande av den himlasände Gustav Vasa, »somdå blef en Restaurator Liberiatis». Efter honomföljde några hårda tidevarv intill dess Försynen sände Sverige Gustav II Adolf och de goda tider somingav hopp omfrihet, säkerhet och välgång. Under de stora Karlarna — »hwilkas Äreminne jämwäl är odödeligt» — råkade landet emellertid på nytt in under omständigheter, stridande mot såväl landets natur somdess odalrätt; turligt nog inföll detta skadliga envälde under inhemska regenter som älskade landet och lät lagen fortfarande vara gällande undersåtarna emellan. Ar 1719 klarnade så »Frihetens Sol på nytt, och försatte Riket uti sit urgamla skick».Det är således inte bara uppräkningen av kraven man kunde ställa på en rätt regeringslag och karakteristiken av ett fritt rike som motsvarade vad Risell lärde ut 1762 — t.o.m. frihetssolen klarnade på samma sätt i båda texter. Landets grundlagar, frukterna av riksfädernas arbete i den klara frihetssolens sken, var således en återgång till ett äldre, frihetligt skede i landets förflutna. Lagarnas huvudändamål var tre: religionens vidmakthållande, enväldets utestängande för evärdeliga tider samt att regeringen skulle föras till menige mans bästa.1545 pör att ändamålen skulle uppnås var det emellertid enligt författarens mening nödvändigt att uppställa en rad fordringar på dess handhavande. Till de absolut viktigaste hörde att lagstiftningen skulle vara väl känd hos befolkningen och i detta sammanhang drog skriftens upphovsman sig inteför att med ett nära nog religiöst språkbruk uttrycka sin sorg över medborgarnas okunnighet: Det är bedröfligt, at denna Lagen för mera än 48 år sedan här tagit sit hemwist, men ännu icke hunnit at winna en allmän bekantskap hos sina Landsmän, änskönt han talar deras egit modersmål: Han kommer med Friheten i sin famn, och förkunnar allestädes, at Enwålds Regementet är afskaffadt: Det synes dock, somwille många ännu wara trälar: Han är däjelig, ty han skapar Swea Samhälle til en fager Rikskropp, ändå wilja icke alla älska honom: Han förer botemedel med sig, emot de swåraste siukdomar, dock wilja intet alla nyttja dess medicin: Han hafwer ljus och uplysning uti sig, til at kunna urskilja benige mål, ändå lefwa större delen af dess Landsmän i mörker.'546 Orsakerna bakom detta beklagliga tillstånd var enligt författarens förmenande två: först och främst var »sjelfwa Lagboken, wårt lillaJus Publicum» inte nog tillgänglig i landet; exemplaren var färre än de presumtiva läsarna. Botemedlet var naturligtvis att tryckastörreupplagor och på så sätt åstadkomma att 1544 [Faggot], s. 15-16. [Faggot], s. 19-40. [Faggot], s. 40-41. Cit. s. 41. I UUB, B 375 hävdas däremot det bedrövliga i att »Lagen för mer än 30 dr sedan [min kurs.] tagit sitt fordna hemwist i Swerige igen, men ännu icke hunnit at winna en allmän bekantskap hos sina landsmän, skjönt han talar deras eget modersmål: Han kommer med friheten uti sin famn, och förkunnar allestädes at enwåldsregementet är afskaffat [...], ändå lefwa större delen af dess landsmän i mörker.» 1545 1546
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=