348 också de rättigheter utan vilka lycksaligheten inte kunde uppnås - dessa kalladesjura majestatica.. Inomriket omfattade de den lagstiftande, lagskipande och skattläggande makten samt rättigheten att slå mynt, utomriket att föra krig, ingå fred och förbund samt att sända legater. Frågan omdet bästa statsskicket hade sysselsatt publicisterna under lång tid. Själv hävdade dock Risell att det var en sak somi allmänhet inte kunde avgöras på ett entydigt sätt: mycket berodde på nationernas olika lynnen, samhällenas art, sedernas och tänkesättens ombytlighet. En fri statsformvar således mindre passande för ett barbariskt folk, »ty ju mindre uplyst ett folk är, ju mindre kan det bära en fri regering»^^12 _ både engelsmännen och romarna hade åtminstoneperiodvis gjort sig kvitt sina kungar under det att kappadokierna ansåg sig vara lyckliga under en i högsta grad enväldig styrelse. Regeringssättet i Sverige hade undergått många förändringar alltifrån fylkeskungarnas utrotande under Ingjald Illråde framtill Karl XII, då både svenskar och utlänningar tvivlade på huruvida det verkligen existerade något svenskt jus publicum. Laglöst hade det dock aldrigvarit, t.o.m. under det karolinska enväldet hade kungamakten haft sina inskränkningar genom att ständerna aldrig upphävt den allmänna lagen. Med denna argumentation — som man känner igen från Wilde— underströks skillnaden mellan ett oinskränkt envälde och det mot såväl Guds somnaturens lag stridande laglösa väldet. Vid Karl XII:s död hade så ständerna lärt känna skillnaden mellan en fri regering och suveräniteten, varför Ulrika Eleonora också fick tillträda tronen under avstående från envåldsmakten. Det nuvarande sälla statsskicket innebar att landet hade en lagbunden regent, ett råd med ansvar och fyra vid lag bundna ständer. Ingenstans i systemet härskade längre ett oinskränkt välde. Risell redogjorde vidare för de äldre tänkarnas uppfattning omtre reguljära statsformer och de irreguljära blandformerna av dem för att utifrån detta klassificera landets regeringssätt som en Forma Monarchica AristocraticoDemocraticdc temperata. Landet styrdes i överensstämmelse med fundamentallagarna, vilka var regeringsformen, konungaförsäkran, riksdagsordningen, ständernas privilegier samt vad sombenämndes decreta comitialia, d.v.s. riksdagsbesluten. Alla dessa hade till syfte att befrämja menighetens väl under en lovlig, samdräktig och varaktig styrelse. Ständerna bands av fundamentallagarna till lydnad men bara i den mån konungaförsäkrans bestämmelser upprätthölls - ommonarken skulle göra sig enväldig, bortföll lydnadsplikten och regenten förlorade kronan. »O huru sällt är Swea Land, somunder sitt fikonträd i stilla lugn får fägna sig öfwer alla desse förmoner» avslutades anteckningarna från 1771 års privata undervisning, ett år före Gustav III:s statsvälvning. '512 Cit. UUB, B 391.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=